En överdriven och opassande sanning

Jag dissekerar en historia som ännu lever och som vrider sig under min skalpell. Genom fönsterspringan vid taket sipprar vårens sista svalka och motorljud från fordon som tycks stå still. Är stillhet något man skapar eller bara hamnar i? Och varför tog det mig så lång tid att nå hit – till denna historia? Ja det är sådana tankar som leker med mina egna ibland. Men nu till varför jag skriver dessa rader, bloggar igen, rentav. I morgon fredag släpps min bok "Jag tror vi behöver prata faktiskt" som pocket. Jag vill därför greppa min bloggosfäriska antenn, svinga den mot takplåten, Merkurius, måsarna, randen av himlen och en gång för alla förkunna: Köp boken! Denna pocketutgåva är en extra upphotad version av sitt hårdpärmade syskon, full av lyxiga blurbar och drivor av lovord som likt vita utslag sprider sig tamefan överallt över det lyxigt klaustrofobisvarta utanmätet med Lotta Kuhlhorns mans- respektive kvinnofigur. Jag slår upp den ibland och läser några ord. Och ja: Jag älskar den här boken. Och nej: Den tillhör inte mig mer. Ganska nyligen tog jag konsekvensen av det och gav bort ett exemplar till en person som visade tecken på att behöva den. Vi kan kalla henne Valerie Simpson. Det var inte utan dubier som jag gjorde detta; Vad skulle världen mellan de böjliga pärmarna göra med min relation till Valerie Simpson och tvärtom? Det var med ännu en känsla av att ha satt igång någonting bortom min kontroll som jag nästa dag knackade på dörren med namnet Simpson. Hon hade tillryggalagt fyrtio sidor och sa: "Den här boken har inte bara återgett mig lusten att läsa – den har återfört mig till livet". Jag vet att det kan framstå som överdrivet och kanske är det rentav opassande. Ibland är sanningen överdriven och opassande. Och jag svär med handen på min vinylutgåva av Anvils "Metal on metal" att ovanstående är sant. Vidare är jag fyrtioett år och har inte tid för väntning på att andra skall utnämna mig till saker. Författare till sommarens bästa pocket till exempel. En bok till ett pris så ringa att du har råd att köpa den till alla du bryr dig om. För att helt kort slopa alla omskrivningar så är jag sketanöjd med att ha gett ut denna bok och vet att den kommer bringa glädje och förödelse för en lång lång tid. Köp, köp, köp, läs, läs läs och du skall ha min välsignelse! Nu: Skära.