söndag 28 juni 2009

Strandcatwalks, våldtäktsromanser och det goda livet


St Agnello, den 28 juli 2009 Jag oroade mig för homogeniseringen av Europa. Att även det stövelformade landets unga skulle se likadana ut som fashionistorna runt Götgatans krön. Oron visade sig lika obefogad som den för att Mc Donalds skulle utarma det Italienska köket. Här är allt lika extravagant, urartat och upp och ner som i en Pasolini-film. På betalstränderna läggs catwalks i plast över sanden, så att de plastikopererade donnorna lagom till högsäsongens början nästa vecka skall kunna trippa ända ner till vattnet i högklackat. Allmänna ytor är dock ett eftersatt område. Liksom K-märkning. Om en söndervittrad borg med sjöutsikt är under upprustning kan man ge sig den på att det vankas ännu ett lyxhotell. Och den åttahundra år gamla fästningen på toppen av ön Capri´s högsta berg ser på riktigt ut att ha försetts med panoramafönster. Det är en "riva bort och blåsa ut-glädje" som kunde få Vasastans mest skrupelfria bostadsrättsförening att likna riksantikvarieämbetet. Citronlundarna är många men man kan tyvärr inte sitta i så många av dem. Det är liksom oftast igenbommat och avstängt. Den sydliga badorten St Agnello är endast framkomlig tack vare ett ett fåtal gränder trånga som om de karvats ut med förskärare. Men som man börnar på Vespa genom dem ändå! Och som man tutar! En brant, stenlagd gång visar vägen till badplatsen. Gången leder genom berget och verkar vara en rest från en tid då anläggningen haft militärt syfte. I viken ligger fem lyxkryssare på rad. Vid piren drar en fet man med metspö upp jättesmå fiskar. Han kastar tillbaka de flesta i havet igen. På betongbryggan bredvid blir tonårstjejer av inhemsk börd dragna i håret av jämnåriga manliga grannar som ännu bor hos mamma. Det är mycket kiv gränsande till våldtäktsromantik här. Men vi har tur med boendet. I hörnet av det lilla rummet där jag skriver dessa rader står en stationär dator. Jag svävar mellan möjlighet och verklighet. Jag gav mig inte ut på denna resa för att konfrontera saker. Men när jag till sist ändå öppnade kuvertet från min favoritförläggare, det som jag trodde skulle innehålla kommentarerna på mitt senaste bokmanus visade det sig innehålla förlagets höstkatalog! Och jag som just stålsatt mig för att ta till mig feedback! Jag blir så förvånad att jag bara sitter och glor framför datorn en stund. Sedan skriver jag dessa rader.
Under denna Italienresa har jag hittills läst Chuck Klostermans "Killing yourself to live" Björn Larssons novellsamling "Filologens dröm", Lemmy Kilmisters "White line fever" samt (börjat på) Marilyn French´s "Kvinnorummet". Hittills har nog herr Larsson roat mig mest. Finns på himmelsfärgad pocket och rekommenderas varmt! Jag vill passa på att tacka för alla brev och mail jag fått från läsare av min bok! Som för övrigt är menad att läsas på sommaren – så hugg ett pocketex snarast! Och tack även för de fina kommentarerna jag fick på förra blogginlägget här nedan! Det såg så snyggt ut att jag egentligen inte ville skriva något mer blogginlägg någonsin. Inte minst tycker jag det känns hedrande att min bok av vissa ställs vid sidan av Schyffets monolog "The 90`s". Nästa gång jag låter höra av mig är det för att berätta en helt annan historia. Jag svär vid allt silikon på Capri.

2 kommentarer:

Anna sa...

Jag köpte din bok förra veckan. Läste ut den på två dagar, jag fullkomligt älskade den!! Planer på att skriva fler böcker eller om möjligt en uppföljare?!

Kram

Marina sa...

En intressant blogg du har och titta gärna in till min hemsida och skriv i min gästbok. Du skriver mycket som är bra och är intressant att följa din skrift på internet som är en offentligt dokument på internet.

Hoppas på svar och du får ha en riktigt fin helg.

http://hem.passagen.se/yamahatjej/

Vänliga hälsningar