Att leva med jeans som ramlar ner

Det är en årstid då oförklarliga mängder sand hela tiden tar sig in i lägenheten. Igår var en riktig mellandag. Det blev inte mycket av något. Men jag tecknade en hemförsäkring och ringde bokmässan. Och min dotter visade mig sajten Glitterfly.com.
Sedan efter dagis skulle jag för första gången sätta min fyraåring i S.A.T.S barngymnastik men det ville sig inte alls. Han blev vettskrämd och ville inte sitta i ringen med de andra S.A.T.S-barnen. När personalen försökte få med honom fick han den där panik-blicken och gömde sig under en studsmatta. Tyvärr hade jag precis betalat avgiften a 1400 SKR. Tjejen i repan såg förvirrad ut när jag försökte förklara. Sa något om att hon skulle ringa kundtjänst och återkomma.
Igår fick jag också veta att någon på Bokhora förundrades över hur mycket männen i min bok talade med varandra.
Kanske skapar författare det liv de själva saknar. I mitt liv passerar dagar ofta utan att jag träffar någon jag känner. I stadsdelen där jag bor känner jag många, men har få vänner. De flesta av mina samtal sker i telefon. Denna sociala situation är något som jag aldrig tycks vänja mig vid. Kanske för att jag inte vill.
Men nu till ett helt annat i-landsproblem: Alla killjeans nuförtiden ramlar ner. Jag svär. Mina fyra senaste jeansinköp har tenderat att vad jag än gör obönhörligen orma sig ner över röven. Senaste gången jag köpte jeans provade jag tio par. Jag valde ett par supersnygga Acne i stretch. Trots att jag tog en storlek som var extra smal runt höfterna ramlar de ner. Att leva med jeans som ramlar ner är att leva i ständig otrygghet. Att ständigt se sig över axeln. Det är som att gå runt med en röst viskande i örat: Det spelar ingen roll vad du uppnått – när som helst kan brallorna ramla ner. Vi vet hur flera epokers kvinnomode begränsat kvinnans frihet. Vad säger skärningens på dagens mansjeans om vår tid?
Idag arbetar jag med att skriva ut intervjuer. Jag har så mycket jobb att göra. Det var några amerikaner som gjorde ett projekt liknande det jag nu jobbar med. De hade fyra pers som jobbade heltid med det. Det är kanske inte konstigt att saker gått sönder ibland. Och att jag tvingats försonas med otillräckligheten.
Dagens ord: Linfrökeso. (Från helvetet.)