När man går över en hårfin gräns

Idag har jag varit i chock. Den sorten som långsamt borrar sig in i en likt tandvärk.
Jag har även köpt en laptopryggsäck och en extern hårddisk. Laptopen och LANet – området i mitt liv där jag unnar mig själv att vara en fullfjärdrad neurotiker. Om jag upptäcker att något av barnen dragit ut sladden till det trådlösa modemet blir jag hysterisk. Jag vet inte varför. Jag är bara så rädd för maktlösheten i när ingenting fungerar. Om jag måste knappa in någon kod och det blir fel. När jag inte vet hur jag skall göra. Vem jag skall ringa. Jag vågar aldrig lämna laptopen hemma av rädsla för tjuvar. I den finns det jag tänker skall bli mitt livsverk. Vi får se hur det blir med den saken. Om man skulle göra den där backupen nudå. Den är liten och silvrig den externa lilla älsklingen. Funderar på var jag skall förvara den. Ser framför mig...Fort Knox.. Bakom kedjor och pansar i en grotta som kanske vaktas av två tjudrade isbjörnar. En liten svart påse följer med. Ingen strömkabel behövs. Den går på firrevirre – The best thing since the dawn of blowjob. Min älskade brukar lugna ner mig när det gäller sådant som datorer. Helt lugn är hon med datorn. Jag kanske inte får skriva det. Det kanske är privat. Vad hemsk jag känner mig när jag skrivit om saker som folk anser är privata! Det är en stark skamkänsla jag hyser runt det faktiskt. När man går över en hårfin gräns. När man inte förmår förstå hur saker känns för andra människor. Och det händer ju.
Men nu till något helt annat.
Kanske måste jag bort från den här staden om jag någonsin skall få något gjort. You can´t work in Stockholm. En engelsk manager jag jobbade med en gång sa det. Att det var för mycket distraktioner här. Han hade filmstjärnenamn och en världsstjärna till hustru. Vissa sa att han jagat kvällstidningsjournalister med baseballträ. Jag vet inte varför, men jag tror att någon hade skrivit något om hans frus frisyr. En tidig morgon i London körde han mig till mitt hotell efter att ha sänkt en halv sjufemma Absolut. Färden gick över trottoarer och genom parker. Jag skrattade hela vägen. Mer smickrad över att han ville göra intryck än rädd för mitt liv. Senare lindade han sin BMW runt en pelare i Ladbroke Grove. Men han hade en poäng om den här stan.