söndag 24 augusti 2008


Sedan läser jag vidare i Jack. Jack och hans vänner dricker öl på Djurgården. Hamnar på socitetsfest. Dricker, röker på och kopulerar. Jag blir nyfiken på vad den fick för kritik när den den dök upp 1976 och hittar en ganska positiv recension av DN´s Lars Olof Franzén. Ur texten: "Det finns mycket jargong i Ulf Lundells bok, som gör den stundtals tröttande men som samtidigt är det pris man får betala för närhetskänslan i hans prosa. Ibland sprutar orden ur honom och infallen strömmar i vilt hoppande samtal och beskrivningar. Men förvånansvärt ofta genomsyras boken av naken, kritisk iakttagelse, humor och självironi."
Jag får veta att boken totalsågades i vänsterpressen. Man tyckte att allt för mycket saknades. Om den var en generationsroman, var var då Kårhusockupationen och FNL-grupperna? Några menade att boken saknade lösningar, att det inte finns något att lära i ett igenkännande.
När jag sedan läser vidare tänker jag på filmatiseringen av boken. Jag har aldrig sett den, men har hört att den var ganska misslyckad. Och att manuset som Lundell skrev tillsammans med regissören Janne Halldoff inte kunde mäta sig med det rika språket i boken. Jag har inte svårt att tänka mig det. Synd ändå. Det hade kunnat bli en fantastisk film om rätt regissör tagit sig an den. Vilka gjorde bra film i Sverige vid den tiden? Bergman? Jack i regi av Ingmar Bergman? Jag låter tanken tugga på den karamellen en stund.

Inga kommentarer: