Kulturkväll i rädslans hjärta

På kvällen kommer Martin över med Peter Bestes fotobok "True Norwegian Black Metal" och vi äter middag. Sedan ger jag mig in bland sidorna medan Martin berättar om Vice-dokumentären där dom är hemma hos Gaal, sångaren i den norska gruppen Gorgoroth. Gaal tvingade Vice-männen att i bara Sneakers and Stuff-sneakers fotvandra långt åt helsike, till en liten koja som Gaals farfar hade byggt för hand. Vice-männen grät och höll på att förfrysa medan Gaal berättade om sin uppväxt i den ensliga byn. I Gaals skola gick det två elever. Gaal själv och en kille till. De gick ettan till nian där. Efteråt begick Gaals klasskramrat suicid, berättar Martin.
Sedan kollar vi litet på Nocturno Cultos hemtillverkade film "The Misantrope". Jag förstår inte varför den heter så. Jag förstår inte mycket av den alls faktiskt. Det är mest granskog och långhåriga män som inte säger så mycket. Utom Fenriz som kommer glidande i Volvon efter att ha köpt sin första cymbal på tjugo år, chockad över hur mycket priserna gått upp sedan sist.
Martin har med sig dokumentären Air Guitar Nation också, om VM i luftgitarr. Det är en film som tar sig bättre. Vi får möta amerikanen CJ Diddy, vars föräldrar ville att han skulle bli läkare men som i filmen drivs av drömmen om att ta sig till finalen i Luftgitarr i Finland.
Det roliga för oss specialintresserade är att när han så småningom kommer till den sista tävlingen i Finland så sitter Angela McCoy i juryn. Vem är nu det? undrar ni. Jo hon är ju frun till Helsingfors egen Johnny Thunders – Andy McCoy i Hanoi Rocks. Andy var i sin tur huvudpersonen i dokumentären The Real McCoy som kom för några år sedan. Det sista jag hörde om det bandet var att någon av dem glömde sina löständer en hyrbil på en norrländsk stadsfestival. Huvudmisstänkt: Samme gamle Andy.
Efter den filmen pratar vi litet om vilken som är den ultimata luftgitarrlåten och börjar såklart sondera utrymmet på Youtube. Det blir både Steve Vai och Racer X innan vi återigen blir helt förhäxade av det där gamla Yngwie-klippet från Alcatraz-tiden. GIT-instruktörer och tappingspecialister i all ära: Ställ dem bredvid Yngwie och deras lyster rinner av som skolkrita i regn.
Det borde finnas en dokusåpa där man fick prata lika mycket gitarr som dom pratar om kläder i Project Runway. Då skulle jag kunna sitta i juryn och prata om det där istället.