Skebobruks elitkapell

15:03 Sedan hyllar vi bröderna Ragne och Styrbjörn Wahlqvist genom att börja bära Marshalls. Larry och Joppe är först på plats. Kricke har inte kommit än och Larry sitter på trumstolen. Börjar skruva hihaten i småbitar på ett oroväckande noggrant sätt. Vi pratar litet om hur fel det kan gå när man som icketrummis skall montera ned trummisars trumset. Hur lätt det är att man drar i en skruv eller två som man borde lämnat orörd. Att chansen är stor att berörd stocksvingare så småningom dyker upp och säger "Den där skruven har jag inte rört på tio år". Så småningom har alla kommit och ansluter sig till bärandet. När Kricke frågar vart hans bastrummecase är visar det sig att Idde redan burit ut det trots att det var tomt. Hon ser generad ut när misstaget upptäcks. En stund senare visar det sig att även Larry burit ut en trumlåda innehållande ingenting annat än luft. Joppe föreslår att vi skall börja packa vår utrustning enligt en korporativ hamburgerkedjas toastädningsmanér. Förse vart och ett av instrumentfodralen med en sticker där det står vilket datum och klockslag det är packat och av vem. Larry tillstår att han under sina trettio år i musiksvängen aldrig har sett något sådant som en trummis som "lagt tomma trumcasear på samma plats som de casear som är färdiga för ilastning." Efter ett hetsigt lastande i tilltagande regn är vi äntligen på väg. Efter ett pizzastop på något ställe som inte är det hetaste stället i ett ställe som i sig inte är hett är vi framme. Det har blivit mörkt. Kvällens spellokal har sånganläggning och silvriga mikrofoner av ett märke jag aldrig sett förut. Mikrofonerna är märkta med olikfärgad tejp och arrangören bjuder på kaffe. Säger att de flesta artister som spelar här brukar bli nöjda. Jag skriver dessa rader medan Kricke och Larry dammar av biljardbordet på ställets övervåning vilken tjänar som loge. I spellokalens tak hänger en primitiv ljusrigg samt ett antikt trumset vars bastrumma pryds av texten "Skedbobruks elitkapell." samt ett motiv i form av en svart pojke. Det ser sammantaget inte sådär jättepolitiskt korrekt ut. Nu slår klockan tjugo och det är bara peppa och vänta som gäller. Kricke undrar om jag fått med att han just vann varpå Larry gick ut. Nu spelar Joppe och Idde. Han har något fel på rösten men är bättre på biljard än man kanske väntat sig. Det är dags att packa upp gitarren.