Hemligheter och animalisk massflykt

Sedan är vi på väg ut och försöker förstå vad vi borde ha på oss. Himlen är det inte ett moln på, och igår var det vårväder. Någon tittar ut och konstaterar att det är jacka utan foder som gäller. C gör samma sak men ser skeptisk ut. Säger att "Det kan komma en vind". Jag tänker att det är en, i de flesta avseenden och situationer, korrekt iakttagelse. På bakgården slingrar sig en tjockt, grönt lövverk längs precis hela husväggen. Den vertikala biotopen är bostad åt ett helt kollektiv av fåglar och andra smådjur. Vartannat år, när förvaltningen skickar hit någon för att hyvla ner dess ymniga lövverk, röjs dess hemligheter och animalisk massflykt tar vid. Detta är en stad där såväl bebyggelsen som förfallet har något organiskt över sig, något bortom kontroll. Det har alltid både skrämt och lockat mig. En stund senare promenerar vi längs kanalen, förbi husen dekorerade med brigadmålningar i alla tänkbara manér. Så småningom öppnar sig Görlitzer Park och jag undrar hur jag undgått att se den tidigare. Några turkar är redan ute och bereder plats för sina engångsgrillar och provisoriska vinskydd av presenning och träpinnar. Sedan når vi det gamla ingenmanslandet där man nu byggt en gigantisk sportarena. C säger att hon föredrog platsen där den bara var en hög med skrot, ett uppsamlingsområde för ingentinget av grus och rostande stål som är denna stads själ. Sedan går vi längs murens
skuggiga sida under den längsta sträckan som idag står kvar. Den ser skör och spröd ut. På platsen där de automatiska kulsprutorna stod är man på väg att anlägga en strandpromenad. Hela dagen fryser jag och när vi några timmar senare köar vid Kreuzbergs enda babygunga (!) har jag fått nog. Det är en annan stil här må ni tro. Människor är mer arbetslösa. Rör sig långsammare. Jag skriver dessa rader på C´s dator medan hon själv böjer sig över min axel och försöker tjuvläsa. Jag blir tvungen att vifta bort henne. Säger att jag inte kan tänka eller uttrycka mig med henne hängande där. Hon säger att hon har rätt till det eftersom det är hennes dator. Hon undrar hur många som läser min blogg och säger något om Katrin Schulman. Jag berättar att Sveriges mest pouläre bloggare numera heter Magnus Uggla. C säger att det är synd att inte folk fattar vilken idiot han är. Sedan börjar hon berätta om den där gången, och vi andra kan inte göra annat än hålla med.