tisdag 6 november 2007
Tunnelbanemördaren
Kommer han slå till igen? På något sätt vill jag det. Inget går upp mot när det händer något i den här staden. Tragiskt för de drabbade, jag vet. Men vi andra skulle kunna förenas i skräck. Stå uppträngda mot perrongväggarna, som jag hörde att de gjorde i Paris när en liknande galning var i farten. Vi skulle kunna börja prata med varandra. Jag skulle kunna hitta mitt livs kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hahahaha! Du lägger hoppet att hitta kärleken på en bindgalen mördare. Hahahahahahaha! Every cloud has a silver lining.
Fan. Jag vill prata med dig. Men jag törs väl aldrig mer åka tunnebana. Typiskt.
/hanna
de ensamma är inte ensamma om att vara ensamma
Jon, Du ska se att Du fångar Ditt livs kärlek när Du som minst anar det!
Kram
Skicka en kommentar