tisdag 6 november 2007

Tunnelbanemördaren

Kommer han slå till igen? På något sätt vill jag det. Inget går upp mot när det händer något i den här staden. Tragiskt för de drabbade, jag vet. Men vi andra skulle kunna förenas i skräck. Stå uppträngda mot perrongväggarna, som jag hörde att de gjorde i Paris när en liknande galning var i farten. Vi skulle kunna börja prata med varandra. Jag skulle kunna hitta mitt livs kärlek.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hahahaha! Du lägger hoppet att hitta kärleken på en bindgalen mördare. Hahahahahahaha! Every cloud has a silver lining.

Anonym sa...

Fan. Jag vill prata med dig. Men jag törs väl aldrig mer åka tunnebana. Typiskt.

/hanna

Anonym sa...

de ensamma är inte ensamma om att vara ensamma

Malilda sa...

Jon, Du ska se att Du fångar Ditt livs kärlek när Du som minst anar det!
Kram