lördag 3 november 2007
Forex-människorna är överallt
Hotellfrukost. Forex har haft personalkonferens och matsalen är formligen fullpackad av människor i knallgula skjortor med nämnda företags logo på bröstet. Jag visste inte att det fanns så många Forex-arbetare i hela Sverige. Ändå måste de vara mångfaldigt fler. För alla deras kontor kan väl inte vara stängda idag? Jag äter korv och äggröra och funderar över vad de kan ha diskuterat på sin konferens. Säkerhet? Olika valutor? Och hur går snacket när de pratar jobb? Säger de saker som "Jag gjorde en så jävla schysst växling härom dagen"? Idde dyker upp och konstaterar det även hon: Forex-människorna är överallt. Vi pratar om det absurda i det: Att ställa sig sist i den knallgula i kön till yoghurten. Vänta på att hela det gula folket skall ta först. Alla bär de namnskyltar. En av dem heter Annika och påminner om någon jag levde med en gång. Jag skalar ett ägg och funderar över vad det är som får mig att finna Forex-Annika attraktiv. Är det dragningskraften hos det igenkännbara? Vi vet alla hur nykläckta kycklingar präglas att ty sig till den första individen de ser. Fungerar vi människor på ett liknande då det gäller de vi älskat? Att vi präglas på en viss sak och sedan letar efter den överallt? Det skulle förklara ett och annat. Jag kliver in i hissen. Forex-Madelaine, Forex-Therese och Forex-Gunvor gör samma sak. Forex-Madelaine och Forex-Therese pratar om mig som om jag inte kunde höra dem. "Han skall nog ner." säger Forex-Madelaine. "Nä han skulle visst upp." säger Forex-Therese. Vad är det för psykiskt symptom de utvecklat på denna helg-konferens? Vid våning åtta går Forex-Gunvor av. Så snart dörrarna glidit igen börjar Forex-Madelaine och Forex-Therese kommentera hennes parfym. De tycker hon använder för mycket. Sedan står vi utanför hotellet och väntar på taxin. Människor i knallgula jackor väller ut ur entrén. Några av dem pratar om hur kul de hade igår. Vilka som var kvar på hotellet och vilka som gick ut. Vad som hände. En gång i världen föll det på oss rockstjärnors lott att göra staden osäker nattetid. Vilka som plockat upp stafettpinnen är smärtsamt uppenbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar