Ett ganska otäckt uttryck

Är så trött nu. Det verkar inte hjälpa att jag är den enda i bandet som helt skippade nattlivet igår. Jag åkte tåg hem med Idde. Ren X-2000-magi var det. Sedan kom barnen och jag hade nästan städat klart. Nu gör jag en mobil med min dotter medan hon förklarar för mig hur man ritar Manga, samt vad det är som gör Manga till Manga – näsan, munnen, ögonen och huvudformen. Den blir riktigt bra den där mobilen. Vore jag Linda Skugge skulle jag lagt upp en bild på den. Eller rättare sagt: Om jag inte glömt kameran i logen i Göteborg. Det hela är djupt störande. Nu måste jag jaga folk. Very tråkigt. När jag får tid över skall jag gosa ner mig med Tänd Mörkret–katalogen och smeka på den där CD:n med Ståålfågel, Kitchen And the Plastic Spoons och Cosmic Overdose. De hade en hörna med bara Lädernunnan-grejer på den där utställningen också. Från tiden då de mer kändes som ett paraplybegrepp för ett ganska otäckt uttryck än som ett rockband. För mig alltså. Där jag bodde mitt i jämtländska skogen och bara var tretton år.
Levererade just en text till min vän Marie Birdes artmagasin Livraison. Jag tror ni bör finna den läsvärd, så håll utkik när det där magasinet kommer. Texten handlar om hemligheter. Mer säger jag inte. Det är hemligt. Min vän Marie fick en gång en hatlåt tillägnad sig av Göteborgsgruppen LOK. Jag tycker det är ganska coolt. Ett bråkigt rockband...arga på en liten tjej. Varför gillar jag det så mycket, berätta det för mig någon? Men ni kommer så klart missförstå mig som vanligt. Ni förenklar ju hela tiden. Förpassar mig in i det ena och det andra. Även på Facebook klagas det på mig. Fashionwoman anmärker på att jag inte uppdaterat min status. Jag har fått något mejl om att någon spelar skivor på Spybar också. Ärligt talat: Drömmen jag så länge närt om att en dag gå dit – hur skall det gå med den? Jag har talat om det sedan E-type-Spybar blev cred-Spybar. Jag gjorde något försök där förra hösten också. Och var väl peppad där en stund men möttes sedan av en liten motgång. Sedan har annat kommit emellan. Tid har varit en bristvara. Ett annat problem är att jag inte har någon att gå dit med. Men strunt i allt det där: Om ni tyckte min son var söt i TV skulle ni se honom nu. Oj vad fin han är i sin nya frisyr. Synd att man inte kan lägga ut bilder på barn på internet. Synd att man inte kan ta bort saker man en gång lagt ut på internet. Fråga min vän vars blogg om hur man raggar tjejer har kopierats och lagts upp över hela stället, med hans namn och allt. Hans liv kommer aldrig bli detsamma. Jag följde den där listan punkt för punkt ganska nyligen. Resultatet kanske jag berättar för er någon gång om ni är snälla.