torsdag 4 oktober 2007

Skattkista med förbannelse i

Jag möter Andreas Mattsson vid Östermalmstorgs tunnelbanestation. Hans hår är gråare än jag minns. Han säger att han har en dålig dag i sitt skapande och har bestämt sig för att gå och se "This is England" istället för att arbeta. Jag säger att jag är imponerad av låten "Stockholm inatt". Han tackar. Ler sitt skeva leende. Säger något som skall få stanna mellan oss. Han skulle kunna råka illa ut annars. När jag kommer hem ligger tidningen Journalisten på hallgolvet. Rubriken "Schulman lägger av" lyser i dunklet. Och jag som inte hade en aning. Jag ringer A-mannen. Han pratar om chocken i att gå från att inte vara någon till att vara det. Säger att han inte skulle vilja vara i mina skor. "Även om alla läser din blogg och du kan suga av dig själv." Han har just varit på lunchdejt med sin Gwen. Han säger att hon är bananas. Att hon manisk refererar till höger och vänster och att han måste ha henne. Jag frågar hur hon kändes. Han säger att hon är en skattkista med en förbannelse i. Att han på riktigt tror att man kan bli förstörd för livet om man öppnar den.
"Måste du göra det då?"
"Det ingår väl i vår sjukdomsbild att vi bara måste"
"Som en knarkare i ett soprum."
"Vad menar du?"
"Som måste öppna varenda soppåse trots att han vet att det bara är äckliga grejer i den. Och som för länge sedan glömt vad han letar efter."
"Okej då är jag med. Hon är mitt soprum helt enkelt."

2 kommentarer:

Anonym sa...

Eeeh. Långt ifrån ALLA läser din blogg. Mycket mycket långt ifrån. Ibland är det lätt att gå runt och tro att allt man gör, syns och säger har så stor effekt på andra och deras liv. Men alla har så skitnödigt fullt upp med sitt. Perspektiv.

Anders Rune sa...

fast nu var det ju inte Jon själv som sa det? nu var det ju någon A-Mannen som sagt så till Jon?

perspektiv