Jag pratar i telefon med en vän som inte kunnat äta blodpudding sedan Watains spelning på The Rock i Lindköping våren –06. Hans chef har försett honom med en jobbtelefon. Det är det enda numret han svarar på numera. Jag säger att jag inte tänker spela det där spelet. Frågar vad vitsen med ett separat jobbnummer är om vi vänner skall behöva börja ringa på det numret också. Han säger att han försökte föra fram samma sypunkt till sin chef. Frågade om de inte kunde göra hans gamla nummer till ett jobbnummer. Men det var som att prata med en tegelvägg, säger han. Jag frågar vad som hände med den tid då kvinnor ville ligga med en och ens vänner svarade i telefon. Han säger att det som hänt är att det gått tio år. Att vi inte är de hetaste killarna på stället längre.
"Nej snarare de som riskeras att förväxlas med tapeten eftersom vi plötsligt är osynliga" säger jag.
"Vem är den där killen? Jo vi brukar kalla honom för Tapeten" säger han med tjejröst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Att vi inte längre är de hetaste killlarna på stället måste väl bero på att vi är tio-femton år äldre än människorna på valfri bar en lördag kväll.
Hitta ett ställe där våra jämnåriga befinner sig, och du är inte en tapet längre.
Talar vi om Facebook nu?
Ja, tyvärr...men el mundo är annars ett tips!
El Mundo alltså?
Vi ses där.
Jag skall allt ta ett snack med El Mundo jag.
Du, "tanten" ? Jag var på El Mundo ikväll.
Skicka en kommentar