Som ett jobb för mig

Min vän G.K har fått ihop det med en tjej från HBT-världen. Hon var DJ förut. På Marie Levau och ställen. Nu är hon kulturproducent någonstans. Men hennes två Technics 1210:or tronar på bästa plats i vardagsrummet trots att hon säger att hon nästan aldrig spelar. Jag har alltid velat ha två Technics 1210:or i vardagsrummet. Men det enda som spelas ikväll är MP3:or från en mac. Litet glädjelös är den allt. Alltså inte denna inflyttnings- / vi är officiellt tillsammans-fest hos min vän G.K´s nya flickvän, utan MP3-grejen. Hon och jag pratar litet om vinylens kraft. Hon säger att hon inte har köpt några nya tolvor sedan ett visst årtal som jag redan glömt. Hon är kort, stadig, blond, energisk. Min övervägande känsla är att min vän G.K har gjort ett verkligt kap. Han och jag sätter oss i köket och går igenom litet. Det var så länge sedan vi sågs. G.K är nästan alltid glad. Om han är lyckligare än andra vet jag inte. Kanske. Han är ingen grubblare. Han är skådespelare. Just nu spelar han Norén om någon undrar. Han är en helt igenom grym person. Bra på tennis. Ser bra ut också. Han har en lätthet över sitt väsen som jag skulle avundats om jag inte hade en obehaglig aning om vad den kostar. Vi pratar om hans ex. Jag säger att jag tycker mycket om henne, men att jag är rätt glad att jag inte är tillsammans med henne. Detta är, slår det mig nu, något jag kan säga om 90 % procent av mina kvinnliga vänner. Han börjar härma henne. Hur hon kunde låta. När han kom hem. Och hon bara mumlade. Och han frågade om något var fel. Och hon sa "Nä vaddå vill du att jag skall stå och blåsa en fanfar när du kommer hem?"
Det var bara tre år sedan de skiljdes. Deras dotter är jämgammal med min. De gick på samma dagis, och är fortfarande sporadiska vänner. Det var så vi lärde känna varandra jag och G.K. Om jag skulle göra en lista över alla dörrar mina barn har öppnat så skulle den bli väldigt lång. G.K berättar att Aktrisen är på väg. Den nerviga, roliga, känsliga med dubbel-efternamnet. Känd från smart diskussionsprogram ifrån ZTV´s guldålder. Hon som trycker stenhårt på mig gas- och bromspedal samtidigt. Vad kommer jag trycka på hos henne ikväll? En giftig konstnär som jag senast träffade i Berlin dyker upp. Jag brukar härma honom minst en gång i veckan. Då låter det såhär, (fjollig, arg, ljus röst) "She wanted to take a picture with me. And it made me so angry. So I said to this woman: You are a boring person who works in an office, I don´t want to be on the same picure as you! You buy my art, you dont´buy me!"
Sedan plötsligt måste jättemånga flator gå från festen för att Nitzer Ebb spelar någonstans. Kan ni tänka er? Nitzer Ebb-flator. Moderattrubaduren dyker upp. Med sin tjej eller fru och två barn. Frun är dösnygg. Jurist. På...vart var det? Varför är jurister så ofta dösnygga? Arvsanlag? Nu anländer Aktrisen. Jag känner först inte igen henne. Hon har rufsigare frisyr än sist. Det jag hoppats skall hända händer. Vi pratar och pratar. Jag vill rufsa till ännu mer i den där frisyren. Hon har premiär om en vecka. Stadsteatern. Frontar med sitt ansikte på affischen och allt. Jag är helt pro Aktrisen och det finns absolut ingenting att göra åt det. Jag får en känsla av att vi kan komma att mötas snart igen. Jag säger att jag snart skall gå. Hon frågar och jag svarar att jag har cigarreter. (Och ja, jag har köpt och tagit med dem enbart in case någon som hon skulle fråga, men det säger jag inte till henne såklart) Vi röker i ett köksfönster. Pratar om nya TV-serien som hon har regisserat. Sedan tackar jag värdinnan, samlar ihop mina ägodelar och går. Till nästa fest faktiskt.