Bra saker sedan

Fashionwoman bor bara två kvarter från G.K nya flickvän. Det är helt sjukt nära! Jag är på väg till henne för att...ja för vaddå? Tycker jag om att gå på fest med okända människor? Det kan du ge dig fan på att jag inte gör. Men jag är på jakt efter livet. Och nu råkar livet ha gett mig en festinbjudan från Fashionwoman. Sent, ja. Med armbågen? Det vore kanske synd att säga. Verkar det lyxigt detta liv? Låt mig klargöra en sak: Jag blir inbjuden för att jag själv hör av mig och frågar. Hur läget är. Vad som händer. Jag bodde på denna gata som femåring. Jag har minnen. Min mamma stressandes över den, för att hinna med bussen till jobbet på Aftonbladet. Fashionwoman har satt upp en lapp i trappuppgången där det står att hon fyller år. Det gör hon inte. Hon är en rolig jävel. Hissen är ranglig. Man hör festsorlet ut i trappen. Men när hon öppnar verkar allt stillsamt där bakom henne. "Här är det middag." säger hon. Får det mig att frysa till is? Nej, men möjligen att bita ihop. Och faktum är att jag behöver äta. Jag gör en överslagsberäkning. Och behåller skorna på. Vid bordet: En kille från Östersund som jobbar med någon webbgrej, en frilansande kortfilmare med sydamerikanskt utséende som brukade skata till Danzig, killen som sjunger i den skånska syntpopgruppen Familjen. Random snyggingar. Kortfilmaren pratar om att starta en sekt. Jag mest sitter där och skrattar åt hans skämt och det är helt okej. Alla på festen är fina mot varandra. Jag står i köket sedan. Hör saker. Vet inte om de är på allvar eller inte. Det gör inget. Jag pratar med en yngre, blond tjej vars föräldrar fortfarande är ihop trots att de har haft skilda sovrum så länge hon kan minnas. Hon säger att hon inte vet vad kärlek är. Att hon inte har något facit, eftersom ingen har visat det för henne. Jag frågar vad hon tror kärlek är. När det kommer till kritan verkar hon inte ha grubblat så mycket på det. Jag och värdinnan pratar om våra barn-scheman. Att kanske hitta på något skojigt med våra små någon dag.
En stund senare vandrar jag hemåt. Förbi platsen där Agenten blev rånad av tre ungdomar. Folk såg det men gick bara förbi. Jag hoppas jag inte möter de där ungdomarna nu, mediokert halvfull som jag är. Vill bara komma hem oskadd. Får jag bara det skall jag göra bra saker sedan, jag lovar.