Sådant som bara händer mig

06:10 Olika Eldkvarn-låtar avbryter varandra i mitt huvud. Hjärnan jobbar på Eldkvarn-temat och vägrar släppa det. Det är strofer och melodier från en udda samling låtar och melodier som flimrar förbi. En sak jag verkligen tycker om med Pluras låtskriveri är hur han verkligen brinner för det han berättar samtidigt som vissa av texterna ändå i slutändan förblir gåtfulla. Jag tänker på tidiga, udda låtar som Mannen i kostymen, Pappersvärd och Desperados, den sistnämnda en av deras bästa låtar. Den börjar med frasen Vi går på gas, vi har ögon av glas. Ingen aning om vad det betyder, ändå vill jag skrika av glädje varje gång jag hör det.
Även igår vaknade min dotter jättearg för att ännu en myskväll uteblivit. Jag skulla natta minstingen men somnade själv och var så trött att alla försök till något annat hade varit lönlösa. Jag försöker nu förhålla mig till ett obehagligt faktum. Barnveckorna är veckor då jag inte förmår arbeta med mina projekt. Jag är helt enkelt för trött på kvällarna då alla andra saker fått min bästa energi. Jag orkar med nöd och näppe sköta mitt kontorsjobb. Två veckor med barnen betyder således två veckor då jag inte hinner skriva. Jag lagar lätta maträtter, går upp klockan sex, men det tycks inte hjälpa. Det är en katastrof. Vissa dagar känns det som om jag inte åstadkommer mycket mer än att min laptop blir buren fram och tillbaka till kontoret. Om aktiviteten på denna blogg blir mer sporadisk är det förmodligen för att jag har gjort det rätta och prioriterat. Nu slår jag på kaffebryggaren. Det verkar som om jag antingen har slarvat bort, eller blivit bestulen på en tetra mjölk. Sådant som bara händer mig. Igår låg den på barnvagnens underrede och nu är den ingenstans. Jag får dricka mitt kaffe svart. Det påminner mig om när jag var yngre och jobbade extra med att riva ett hus. Nu vaknar min son. Muttrar saker. Gnäller litet. Det är väldigt gulligt.