Det nya knarket

09:27 Sedan dag. I rulltrappan några rester av nedstämdheten från igår. Och så tankarna som letar efter något nytt att vara rädd för. Av gammal vana? Igår var en dag då jag tyngdes så mycket av saker att jag nätt och jämnt tog mig längs den snitslade banan mellan hem, dagis jobb, kök och slutligen säng. Hade jag inte haft barnen hade jag nöjt mig med att en god del av dagen ligga ner i den sistnämnda. Vad handlade det om? Kanske vetskapen om att en brytningspunkt oundvikligen närmar sig. En punkt från vilken det inte finns någon återvändo. Olika saker har drivit mig hit. Ett val jag gjorde för länge sedan. Kanske borde jag lyssnat på mamma. Kanske måste jag leva såhär. Det är inte min sak att veta det.
Strax före klockan tio ringer Agenten. Vi pratar om vår vän Skådespelerskan som är orolig över sin privatsfär nu när hon finns på Facebook. Hon har en huvudroll i en kommande långfilm och kommer snart vara ganska känd. Sedan berättar han om ryktet han hört på stan: Att reklamsäsongen börjar rekord-sent i år på grund av att Facebook har slagit igenom och folk inte har tid att jobba. En stund senare inser jag betydelsen av vad jag just hört. Facebook är på väg att slå ut en hel samhällsklass. De som kommer klara sig är de som håller sig borta från det nya knarket. Kanske har vi bara sett förnamnet på dess skadeverkningar.
Sedan är klockan halv elva och jag får ett samtal från vår redaktör. Han låter lyrisk. Allt tyder på att jag trots alla omständigheter levererat någonting bra. Sedan pratar vi om fortsättningen. Jag säger vad jag vill göra, men vet inte vad jag skall lova honom. När jag lagt på hör jag åter Mange Schmidt-visslingen.

11.09 Capuccinon på Baresso blir helt olika beroende på vem som står bakom kassan. Idag är den stark och oljig.