10:31 Jag bara förmår inte ta Wolfmother på allvar. Danzigs andra album var den sista tuffa rockskivan som behövde göras. Sedan dess...oj jag blev precis Ralf Lundsten i den där SEX-intervjun när han pratade om att inga musikaliska framsteg har gjorts sedan han själv komponerde någon elektronmusiksymfoni som här skall förunnas privilegiet att förbli namnlös. Det fanns en tid när det bästa jag visste var att dricka sött vin och lyssna på Danzig. Jag skulle kunna förneka det, men vad vore poängen? Om livet har någon mening bör den vara att i högsta möjliga grad försonas med Herr Verklighet. Och att gå vidare. Oj nu kommer en tvärflöjt in. Okej för tvärföjt och att vara helt jätteöppen, men det är något i detta som inte stämmer. Det står och stampar, det trycks på distpedaler. Sedan när blev sådant intressant i sig? Var är Satan? Jaha, ni kör inte med satan. Men så gå då tillbaka dit ni kom ifrån. Enhörningar är fina, ja, men ser du någon enhörning på omslaget till Judas Priest´s "Unleashed in the east"? Tack herr domare, jag har inga fler frågor. Det har sagts att det bor folk i den här staden som vill bli begravda under Debaser Slussen, på en bädd av plektrum. Jag har nog sett dem. Jag ser er. Och jag småler. När vår kärlek till en idé är avhängig förträngandet av historiska fakta bör vi alltid ta oss i akt. Och kom igen, det har hänt saker sedan Black Sabbath´s "War Pigs". Låt oss försonas med Herr Verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar