Facebook-poken

"What do you want?" frågar John från Cincinnati  i den mystiskt snygga TV-serien "John From Cincinnati". Jo det skall jag tala om för dig, John. Jag vill ha en speciell vän att se "Spirited away" med. Jag har sett folk begära mer av livet och få det. Men ok. Dess gåvor kommer inte alltid i den form vi väntat oss. Och ibland tar vi fel. Håller utkik efter fel saker. Signaturen Marit upplyser mig, i en av kommentarerna till denna blogg, om att Facebook-poken inte betyder att man vill ligga med någon. Jag ber er om överséende med min enkelspårighet och konstaterar att frågan om vad den egentligen betyder kvarstår. Upplys mig goda läsare! Vem tror ni gör det annars? Idag har ingen pokat. Men jag har fått någon slags vampyrgrej av en keramiker i Bollstabruk. Ärligt talat tycker jag den där vampyrgrejen är litet barnslig. Detta sagt av en man med Lordi i skivsamlingen. En man som förutom de finska monstren på sistone har tänkt en del på vad det egentligen är han inte gillar med varannan vecka-livet. Svaret är smärtsamt banalt: En person är för få för att ta hand om två barn. Jag säger inte att det inte kan vara trevligt. Att det inte kan fungera. Jag säger bara att det inte är optimalt. Och jag lyfter synnerligen motvilligt på den bildlika hatten för kärnfamiljen som koncept. Nä för det gör jag inte alls! Man behöver inte vara en man och en kvinna, två föräldrar i toppen på konstruktionen. Det är bara vissa aspekter av ensam-med-barn-upplägget som understundom tenderar att suga slak åsnekuk. Att jag nyligen haft barnen helt för mig själv under fjorton dagar som övervägande varit helt underbara är en annan sak.