Vissa saker kan inte dö

Vi är i köping och spelar med Docenterna. Jag sa något om Köpingspunk till Idde när vi satt i bilen på väg hit. Hon såg frågande ut. Nu skymmer det över den lilla kanalen, och vad strömmar genom mitt öppna hotellrumsfönster denna ljumma kväll om inte, just det: Köpingspunk. För er som i likhet med världens mest älskvärda bandkamrat ställer er frågande till denna term vill jag nämna att Köping är hemstaden för skivbolaget Birdnest – etiketten bakom inhemska punkstorheter som Charta 77, Strebers, Rövsvett, Dia Psalma och De Lyckliga kompisarna. Smält listan ovan och inse varför termen Köpingspunk måste ses som relevant benämning även på vissa band som inte geografiskt kan kopplas till just Köping. Pressar du mig på Köpingspunkens musikaliska kännetecken så ger jag dig detta: Skränig punk med trallvänliga melodier och vissa tonala inslag av svensk folkmusik. Notera att jag är en novis i sammanhanget. Kanske får jag stryk av bättre informerade så snart dagens blogg tar sig utanför dessa fyra väggar. Låt mig bara tillägga en sak som kanske tvättar bort det överséende leende som just spridit sig över ansiktet på genrens belackare: Under en period var skivbolaget Birdnest så inkomstbringande att det finansierade en toppmodern studio ett stenkast ifrån Mariaberget i Stockholm. Den står där än idag. "Anledningen till att vi överhuvudtaget sitter här, är Dia Psalma. De har betalt varenda planka i det här huset" säger kvällens konsert-arrangör. Han är i fyrtiofemårsåldern, har Christiania-dreads och spelar i Charta 77, eller för att använda en mer intern benämning: "Charta". Han tar väl hand om oss. Pratar om hur det ofta är för band på turné: Man får dricka hallon-öl och äta gårdagens personalmat. Han vet. Han har "kört med Charta i tjugosju år". Men Köping är vackert, kvinnorna är undersköna och leder sina cyklar medan de beskriver vägen till spelstället. Lokalen är ett gammalt sädesmagasin och förköpet nära den undre smärtgränsen. Vi kan bara bli större i Köping. Nu hör jag ett barn gråta i hotellkorridoren. Idag ringde min exfru bara för att berätta en rolig sak som min son hade sagt. Det är den första gången ett sådant samtal utspelat sig mellan oss sedan i slutet av sommaren då beklagliga saker hände. Visst har vi samtalat sedan dess, men enbart om praktiska detaljer. På söndag firar vi min sons treårsdag tillsammans – hon, jag barnen och några av våra käraste vänner. Det blir vårt första samarrangemang sedan det där trista. Nu övergår folkpunklåten på andra sidan ån i en furiös ompa ompa-melodi. Vissa saker kan inte dö. Hjärtats längtan och Köpings punk. Denna dag inledde jag med att grädda en dubbel tårtbottensats. Sedan blev det NK och presentinköp. Jag frestas att utropa mig själv till alfa-man. Ändå har kvällen knappt börjat.