Vi och vägen

Hotell Gillet, Köping 07:15 Turnévana som betalar sig: Att alltid ta med några flaskor Ramlösa från logen till Hotellrummet. Inatt kunde jag inte sova trots att jag var utmattad. Jag hörde mina bandkamraters röster. De verkade först komma ifrån gården utanför fönstret, sedan ifrån en ventialtionstrumma mellan rummen. Varför vaknar jag ändå klockan sju på morgonen? Är det förstadiet till den dygnsrytm jag kommer ha som pensionär som redan börjar visa sig? Jag minns hur min exfru ibland pratade om att hon inte var redo för pensionärs-livet. Och jag ser det tydligt nu. Hur inget hade kunnat hålla kvar henne. Inte så länge världen fanns där ute, redo för henne att söka bekräftelse i.
"Hur fan kan gitarristen vara sådär fräsch?" säger två rödögda män jag känner igen från spelningen igår när jag gör entre i matsalen.
Svaret är lika banalt som värt att notera: Jag har inte druckit alkohol sedan en kväll för några veckor sedan då jag hade mitt livs kortaste dejt. Hon var performancekonstnär och stormade iväg bara sekunder efter att jag försynt undrade om hon gick på någon medicin. En stund senare bjöds jag på shots av en söt jurist som egentligen var min kompis dejt. Men det obehagliga hände dagen efter, när jag i mentalt försvagat tillstånd satt i en bil på väg till IKEA. I baksätet satt en känd rättvisemärkt-arbetare. Jag anförtrodde henne att jag kände mig skör. Hon svarade med att predika nykterhetens lov. Tänk dig att du just anförtrott någon att du känner dig skör och möts av följande harang på monoton smålandsdialekt, och du får ett hum om hur det var:
"Alkohol skapar ångest. Det dödar hjärnceller som aldrig kommer tillbaka. Det hade varit en sak om de kom tillbaka men det gör de inte. Man blir dum. Det finns inga riktigt smarta människor som dricker. Krister? Ja men tänk vad smart han hade varit om han inte drack. Träffa människor? Det är inget argument, det kan man göra utan att dricka. Du borde gå med i Friskis och Svettis! Det finns många andra skäl att inte dricka också. Man kan låta bli att dricka i sympati med alla misshandlade kvinnor. Ja men jag predikar inte bara för dig nu utan även för min man som sitter bredvid dig." Nog blev det en obehaglig alkohol-relaterad upplevelse av det hela alltid. Och vi kunde egentligen inte vara mer överens, Hon och jag. Och hon fick som hon ville. Kanske har denna historia bara vinnare.

12:00 Idag är vi på väg till Norrköping som är den sista anhalten på denna spelsväng. Jag väntar på de andra i hotellvestibulen. Långsamma steg närmar sig i trappan. Det är en man i brun kavaj med andedräkt som ett hembränneri. Han släpar på en kabinväska. Han verkar ensam, vill prata och har supit bort mobiltelefonen. Han ringer på klockan i receptionen. En blond kvinna dyker upp. Han frågar om hon hittat hans telefon. Det har hon. Han lyser upp, tar emot luren och börjar sedan förevisa en självfilmad upptagning av The Doors spelning på Tyrol i våras. Kricke hittar inte heller sin telefon. Och vad värre är: Inte heller nycklarna till vårt turnéfordon. Han säger att de är i hooden som han tror han glömde i logen. Vi börjar gå mot spelstället. En bil passerar oss och tutar. Vem vill oss något här i Köping? Svar: vår nya vän i Birdnest-Per, rattandes en blå Renault Kangoo med den gula Birdnest-logotypen på sidan. Jag hör någon muttra något på andra sidan vägen. Det är den ensamme mannen släpandes på sin kabinväska. Tydligen skall han samma väg som vi. När vi kommer till spelstället upptäcker vi att Krickes nycklar inte är i logen heller. Ingen hetsar upp sig. Någon ringer hotellet. Kricke går dit för att leta vidare.
Vi andra börjar bära ut utrustningen. På väg ut genom dörren möter jag Idde. Hon säger att jag kanske kommer bli förvånad när jag ser vem som är därute. Det blir jag inte. Det är den ensamme mannen med kabinväskan. Han går in i lokalen, ställer sig i baren och frågar Charta-Per om han kan få köpa en öl. Det får han. En stund senare hjälper han mig att bära ut en Marshallåda. Kricke dyker upp. Nycklarna var i rum 212, hos de rödögda. Nu drack de cider. Försökte komma igång igen. Laddade för kvällens spelning med Dag Vag.
Vi har lastat bilen. Docenterna skall ut i trafiken. Den ensamme mannen sitter och tittar på oss från en trästock vid vägkanten. Ena handen greppar en nästan urdrucken stor stark. Den andra vinkar. Vi vinkar tillbaka. Larry och Kricke berättar att de pratade ganska mycket med honom igår. Han var sjukskriven efter en olycka i en gjutgrop. Det hade kommit vatten i gropen och en explosion av ånga hade blåst gjutjärnsdörrar av sina gångjärn. Mirakulöst nog skadades ingen allvarligt. Vår man chockades och har varit sjukskriven sedan januari. Han hade fått resan till Köping och en helg på Hotell Gillet som rehabiliterings-present av företaget han jobbar för. Vi pratar om vad som han ha fått dem att skicka dit honom ensam. Idde har satt sig i bak-skuffen för att vår turnéledare Christian skall slippa åka tåg. Hon pratar med sin man i telefon. Han är på deras dotters juniormatch. Hennes lag leder med fjorton noll. Radion spelar Mange Schmidt. Det är vi och vägen.