Här slutar min tystnad

Rädslan gör vad den alltid gör när det är måndag morgon. Ställer sina trupper i attackformation. Jag beväpnar mig med vad som finns till hands. Just idag är det inte mycket jag har att sätta emot. En kopp kaffe. Ett knippe skatteinbetalningsblanketter. Först tunnelbanan tre stationer. Sedan promenaden över torget. Och så stegen fram till dörren. Det är ännu än dag av skärseld. En dag av allt hårdare knackningar på frälsningens dörr. Idag luktar det sopor här.
I bokmärksfönstret på datorn ligger fortfarande länken till annonsen för vår lägenhet. Jag var ett praktiskt problem. Jag skulle bort ur hennes liv. Amputeras med omedelbar verkan. Jag älskar dig jag hatar dig. Gör man det mot ett barn kan det utveckla schizofreni. Gör man det mot en vuxen kan det gå hur som helst. Vi läser dagligen om det i tidningarna. Kampsportsinstruktören som hoppar på sin rivals huvud. Den försmådda kvinnan som mördade sin mans elev. Flickan som blev krokodilmat. Och så vi. Som tyst härbärgerar smärta. Här slutar min tystnad. Här säger jag det: Jag har ont. Det som hände igår förändrar inte vad jag är.