Tack för den här tiden!

Av Årets bokmässa skall jag bland annat minnas följande:
Seminariet med mig, Bob och Ulcu under rubriken ”Kärlek – hur fan gör man?”
Hur jag och den senare kände oss litet stela innan och började värma upp med litet karate-mooves varpå seminariets moderator råkade snurrsparka mig på pungen precis en minut innan vi skulle börja.
Hur min pappa gjorde mig sällskap under mitt bokhandelsbesök på Mariaplans bokhandel. Hur det blev frågestund. Hur alla publikfrågor höll sig på respektfullt avstånd från det privata, ända tills en välkänd röst från den bakersta bänkraden tog till orda.
Hur jag den tredje dagen hörde en kvinnlig bokmarknadsförare klaga över värk i benhinnorna. Hur symptomen hon beskrev stämde exakt med hur jag haft det konstant senaste två åren. Förutom under barnfria veckor vill säga.
Johan S och monterfyllan fredag strax före stängning. För vilken jag håller personalstabarna på magasinet Filter respektive Vulkan huvudansvariga.
Hur någon i Bokcirklarmontern lämnat en lösenordsskyddad laptop spelandes U2 och hur det enda sättet att få slut på det hela var att klippa av den röda kabeln.
Den röda, tjocka mattan i Alfabeta-montern och hur den inbjöd till klassisk festival-däckning.
Värmlandsgänget i Utmarksmusséets monter.
Hur jag mitt under högläsningen av min egen bok tittade upp och mötte min pappas blick i ena hörnet och PO Enqvists i det andra. Och så det där ansiktet mellan dem. Hur liten jag kände mig då. Hur jag – på något sätt jag aldrig kommer att begripa – ändå lyckades läsa vidare.
Hur jag under en fika med Mattias Gardell i Speakers lounge hörde mig själv säga ”Vad är mässpriset på din bok?”
Alla gamla vänner som jag fick se igen.
Vår fantastiska lördag på stan.
Jonas Hassen Khemiris svarta manchesterbyxor.
Jerker Wirdborgs låtlista.
Piratförlagets illgröna bokmärken med Linda Skugge-motiv.
Gratissmörgåsarna i Speakers Lounge.
Känslan av att trots att allting egentligen avlöpte extremt väl alltid vara litet osäker på vad som förväntats av en.
Känslan av att trots överdådet av böcker och människor undra om man missat någon eller något. Om det fanns mer att hämta.
Känslan av att jag är färdig med det mesta som rör det här nu.
Känslan av att allt det andra bara börjat.
Sorgen i att på grund av höjdskräck tvingas tacka nej till Bokhoras mingel. (Det hölls på Gothia Towers tjugoandra våning.)
Sorgen i att på grund av ålder tvingas tacka nej till Håkan Hellströms efterfest. (Den där DJ-natten frestade på och nästa kväll gick jag och la mig 22:00 och sov i tolv timmar.)
Alla ballonger, vepor och standarer.
Alla som köpte min bok. Hur de oftast tycktes ha en egen liten historia som lett dem fram till den.
Ärligt talat:
Oj vad kul det var!

She said a good day
Ain't got no rain
She said a bad day's when I lie in bed
And think of things that might have been