Några rader om Accept

Sedan är det kväll. Jag lyssnar igenom hela Accepts ”Breaker” och ”Restless and wild” medan jag tänker på någon som inte längre finns bland oss. Jag tänker på min pappa också. (Som ju finns kvar.) Han gillade aldrig de där plattorna. Själv tycker jag att den tyska hårdrockgruppen Accept är ett av de bästa band som någonsin funnits. Musiken förenar mig med en värld bortom denna. Jag behöver vara där nu. Bli hel. Men vilka låtar! Det som förbluffar mig med den musiken när jag lyssnar med fyrtioåringens nyktra öron i stället för sextonåringens berusade är att alla låtar är så förfinat arrangerade och fulla av små överraskningar. Ta bara en sådan sak som att första refrängen i "Shake your heads" följd direkt av ett stick. Sanslöst! Eller stryk det där med nyktra öron. När riffen lämnar högtalarna finns det inget sådant som klart tänkande längre.