Överraskningarnas säsong

Sedan är det natt och jag försöker sova. Det som upptar mig är samma sak som nästan alla frågar mig: Hur det känns såhär fjorton dagar före boksläppet. Förresten: Tack till alla som hört av sig! Responsen bland bekanta, udda Facebook-folk, grannar, mediearbetare mm, har varit oerhört positiv!
Men nu till sömnsvårigheternas självaste kärna.
Ett tag kändes allt så solklart. Jag behöver inte sätta mig in i alla recensioner av boken. Problemet är att ens fantasier kring kritiska synpunkter då tenderar att växa till monster inom en. Det är då man blir Johnny Drama i Entourage-avsnittet The review. När han pendlar från att vägra läsa Variety-recensionen av hans nya TV-serie, till att bestämma sig för att plöja igenom precis allt som skrivits om den.
Det är då det slår mig: Om man hänger upp en måltavla framför människor vars jobb det är att kasta pil – vad väntar man sig? Att de skall börja kasta rosor? Vissa kommer förvisso göra det också. Helheten blir en diskussion som förhoppningsvis kommer ta avstamp i de ämnen jag valt att ta upp i min bok.
Och vilka hade tackat mig om jag avstått från att skriva? Stått i mitt trapphus denna kväll med pokaler och champange?
Jag har sagt det förut: Ibland är människans enda reella val att formulera sig eller inte. Igår började jag för övrigt läsa Ulf Lundells Jack för första gången. Min käresta påpekade det märkliga i att jag läst Alicia Eryan men inte Lundell. Kanske söker man sig till det man behöver för stunden. Nu läser jag den och blir stormförtjust. Vilken svada! Vilka bilder! Låt detta bli överraskningarnas säsong. Och håll utkik efter mig i TV 4:s morgonsoffa på onsdag! För att inte tala om Studio ett i P1 i morgon tisdag klockan 17.00 då jag kommer prata om kärnfamiljen.