Jag är så klart inte helt allvarlig om Chuck P. Men det är intressant hur man väljer sina ämnen och varför. Fight Club var dock en manlighet-i-kris-skildring som inte fäste på mig. Alltså: Hade man fått mig att vilja vara en av de där männen som möts i någon källare och gör upp med knytnävarna hade det varit en annan sak. Nu verkade allt bara så urbota puckat. OBS: Jag är inte omöjlig när det gäller kampsport. Tränade faktiskt karate ett tag, den hårdaste grenen. Itch, ni san chi! Såg just en affisch om att gamle karatekungen Brian Fitkin är på väg till Sverige. Kan man heta Brian Fitkin och inte vara grym på karate? Oj vad man inte vill fajtas med någon som heter Brian Fitkin!
Idag har jag åkt bil och burit soffor. Konstaterat att det snabbt blivit en annan årstid. Och jag är i tidningen DN´s frukostenkät. Jag och Kleerup bland andra. Jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag, jag. Och Kleerup, Kleerup, Kleerup, Kleerup, Kleerup, Kleerup.
Veckans ord: Diagnosbukett.
Kändis jag skulle vilja se: Attila Chisar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Absolut!
Nu har jag tittat på J Mascis-klippet och ångrar genast mitt förra inlägg. Visst bottensediment av det mänskliga psyket ska man nog inte röra om i. Men gitarren var fin.
/ML
Se där! I samma ögonblick som jag googlade Attila Chisar gick strömmen på hela Kungsholmen. 50.000 strömlösa. Inte en gnutta ström kom det, som barnen oroligt sa. Lagom till Bolibompa kom det dock tillbaka, men aldrig att jag gör om det.
/ML
Attila är magisk.
Grattis till boken. Jag ska läsa den. Vet inte när det blir.Men det kommer att bli nån gång när jag får bokläsro...till hösten nån gång.
Lycka till med nästa bok.
/Susanne
Jag tränar för Brian Fitkin, och ja han är ju sällsynt grym på karate. Det är inte jag. Men träna kan man ju alltid göra. För att liksom råda bot på det där, på något sätt.
Skicka en kommentar