onsdag 13 augusti 2008

Deckarkungen och byfånen


Jag slår upp datorskärmen. Klockan visar först 20.30. Det måste varit då jag gick och la mig. Denna natt fick jag faktiskt sova.
Det sista jag drömde var att jag stod på en tågperrong med mina barn. Det var snö och jag hade en packning bestående av Ikea-kassar fulla med hinkar som det var någon slags flytande vätska i. Kanske var den miljöfarlig. Nu stod tåget åk-klart och lyste i morgonmörkret där borta på perrongen. Jag insåg att jag aldrig skulle få ombord hela vår packning. Att det bara var att fatta barnens händer och springa.
Nu byts siffrorna på datorskärmen mot 06.05 och taxin skall komma om femtiofem minuter.
Det pågår många vägarbeten i staden nu. Det var åtminstone vad researcher-tjejen sa i telefon. Vi pratade om det igår jag och E – Hur vi fantiserade och drömde om det för mindre än ett år sedan: Bokkontrakt, utgivning och medverkan i TV4´s morgonsoffa. Nu är det verklighet – kasperdocksteatern kan börja.
Medan jag tvingar i mig en spartansk frukost bråkar jag med min inre treåring – han som till och med nu frågar mig vad allt skall vara bra för.
Nu har taxin ljudlöst materialiserat sig därute på gatan. Jag gillar lukten i taxin. Jag gillar att bli fraktad.
Reportern från Studio ett i P1 såg obehagad ut när jag nämnde morgonsoffan. Frågade om det skulle vara någon debatt eller så. Och vad vet jag? Man kanske sitter där varpå en jättelik U2-citron firas ner från taket och så BZZZZZZZZZZZZZZZZZZZT fälls en stege ner – och så kliver Anna Wahlgren ut?
Sedan tornar TV-byggnaden upp sig. Jag blir hämtad av en TV-arbetare som heter Klara. Får mitt smink. Sedan sitter jag i det där fikarummet och saknar mina bandkamrater.
Senast jag var här spelade vi två låtar med Docenterna. Jag minns att jag hade bra gitarrljud. Det brukar bli så när jag kör på Iddes Vox. Sedan tänker jag på vad någon sa igår: Att det är för tidigt på morgonen för att det skall bli "några nerver". Well, det är inte så det känns nu. Nu hämtar Klara mig snart. Där kommer hon. Nu finns ingen väg till baka! Men när fanns det en sådan senast? Sedan jag var här senast har man flyttat ner TV-studion en våning.
Jag hummar. Försöker få igång morgon-rösten. Folk stirrar. När vi träder in i studion tystnar jag på samma sätt som man gör när man kommer in i en kyrka. Programledarna är en kvinna och en man. Hon är blond och säger att hennes dotter går i två klasser under min. Den plötsliga sammanblandningen av privat och offentligt liv får mig att haja till. Men de är bra på att få en att känna sig som hemma, dessa två programledare. Jag är redan helt onervös och blir det egentligen inte förrän de påminner mig om att jag skall läsa högt från några sidor vars nummer jag glömt fullständigt. Han får påminna mig.
Det är fortfarande reklampaus och hon säger något till honom om att han till skillnad från henne inte har skiljt sig "ännu". Vi skrattar litet åt det. Och hon berättar att det gått två år sedan det hände henne. Säger något om hur otroligt fort tiden gått. Jag tänker att det inte är så konstigt att vissa känslor dröjer sig kvar. Hon säger att hon sträckläste boken dagen innan. Att hon gick med den uppslagen längs Götgatan och nästan gick på folk. Sedan räknar någon ner.
En studioman pekar på en kamera. Säger att det är i den jag "etablerar kontakt med tittarna". När han räknat klart blickar jag in i den och börjar sedan läsa. Jag önskar jag vore bättre på högläsning men man får jobba med det man har. Intervjun går bra tycker jag. Jag avbryter honom i onödan när han säger att han blev ledsen när han läste boken. Ett fåtal minuter senare är allt över och Klara följer med mig ut där ännu en taxi väntar. Chauffören berättar att han just skjutsade Filippa Reinfeldt till TV4. Jag måste ha mött henne utan att känna igen henne. Vidare berättar mannen bakom ratten att han har sommarhus på Gotland. Där i byn Alva är han sommargranne med deckarförfattaren Håkan Östlundh. Denne har använt byn och dess invånare som relief till en rad kriminalhistorier fulla av mord. Jag frågar taxichauffören vad lokalbefolkningen tycker om det. Han berättar om en av dem, som i en Östlundh-bok tilldelats det föga smickrande epiteten "Byfånen". Min chaufför poängterar att det är ett ord han aldrig själv skulle använt. Säger att personen ifråga trots detta en dag knackade på hemma hos nämnda deckarförfattare och tackade för att han fått vara med i en bok.
När jag är hemma igen visar klockan 09:10 och jag har ännu inte druckit en kopp kaffe. Ville inte bråka med magen där på TV.
Jag stör mig litet på att telefonen är tyst. Jag gjorde ett bra jobb därute – har ingen sett? Eller är min sociala sfär och TV4´s tittarkrets två cirklar som aldrig möts? Visst ja, världen roterar inte runt mig. Herr A ringde och påminde mig om det igår men jag har redan glömt. Vet ni förresten hur många elgitarrister det krävs för att skruva i en glödlampa? Nu piper telefonen äntligen. Det är från förlaget. Man upplyser mig om att min bok nu ligger på Adlibris förstasida. Jag öppnar mig för känslan av att det går bra nu.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Bravo! Ska försöka hitta det på nätet..

C

Gunnar R Johansson sa...

Finns här:
http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=652226&treeId=9018&renderingdepartment=2.757

Anonym sa...

Yes! Bra som sagt, grattis! Ny stil.. Stiligt, du är snygg!

Anonym sa...

Vad vidrigt självgod o tunnhårig du såg ut på TV4!Håller på med din bok o fascineras av att du där framställer dig som den missförstådda som gör allt för sin kvinna. Som lämnar honom "trots" att han gör allt för henne o familjen.
Jag vet att du säger att det inte är en självbiografi, men visst finns en identifikation med din egen skilsmässa? Är det inte så att boken är en upprättelse där du kan lägga all skuld på din kvinna??
Jag blir så trött på att vissa aldrig verkar lära sig av sina misstag.

Anonym sa...

Varför är du så arg då? Fy, får ont i magen av att läsa din elaka kommentar trots att jag inte är adressaten. Dags för anger management (och då menar jag inte filmen)?

Anna E

Anonym sa...

jag tror ex-frun har ont på fler ställen än i magen av all uppmärksamhet kring boken. Hjärtat t ex, vad tror du, Anna E?

Anonym sa...

Så du menar att du är arg och upprörd å ex-fruns vägnar? Uttryck dig gärna mer begripligt. Jag har inte läst boken ännu men reagerar på din kommentar som bara är avsedd att såra. Det är lågt. Kan du fylla din kritik med mer innehåll?

A.E

Anonym sa...

Jag är kritisk mot att Jon i boken framställer sig (jag vet att den "inte är självbiografisk" men känner igen platser, personer-i o för sig med andra namn- osv från hans liv)som den svikna som kämpar för atthålla ihop sin kärnfamilj min "sviks grymt" av sin egoistiska o vänstrande fru. Han gör allt perfekt o hon gör allt utifrån sitt eget vinstperspektiv.
Är det innehåll nog?
Är dessutom övertygad om att Jons syfte med boken varit o är att såra + försvara sitt eget handlande. Fast utan att erkänna att HAN gjort något fel.Det tycker JAG är lågt. Särskilt när det "kablas ut" över hela landet. Men ex-frun har nog rätt i att det är "haussat" nu för att försvinna utan ett spår om nogra veckor...

Anonym sa...

... det har du nog rätt i...

Anonym sa...

OK! Käre anonym, du vet uppenbarligen mer än jag.. Utifrån din dömande position hoppas jag att DU åtminstone finner frid i ditt uttryck. Men nej det är inte nog. Vari består din kritik, är Karl-Mikaels känslor och beteende inte moraliskt försvarbara? Borde dom inte få uttalas offentligt? Whats your point?

A.E

anonym 1 sa...

Jons (i Karl-Mikaels gestalt) känslor och beteende är enligt min mening helt moraliskt försvarbara och ska få uttalas offentligt, MEN då bör de presenteras som vad de är; JONS känslor och beteende. Dessutom innehåller kvalitetslitteratur fler än ETT perspektiv när det gäller känslor och beteenden. Huvudkaraktären bör inte alltid vara den som har o gör rätt. Den denne "opponent" bör också ha goda sidor o rätt.

Anonym1 sa...

rätt forts: ...dennes opponent bör också få ha rätt emellanåt.