Sedan svänger vi in på Näsåkers centralgata och det är snudd på chockerande hur litet som ändrats.
Essys – affären där vissa brukade stjäla glass – har blivit hantverksbutik, men exempelvis badhuset står såvitt jag kan bedöma på exakt samma plats. Restaurangen vi blivit rekommenderade visar sig vara en vägkrog med i huvudsak pizza på menyn. Och där på ett plank utanför hittar jag ett anslag som i sig är värt hela denna resa.
Det är en affisch för en spelning med min gamle vän Dan. Det är något så otroligt glädjande med folk som inte försvinner därute i skogen utan håller lågan brinnande. Titta på affischen ovan – detta är Dan i ett nötskal. Och han ser inte ut att ha åldrats en dag!