Sedan är det den sista Gnarp-morgonen och vi vaknar av hundarnas radio i ladan. Ja de framlever sina dagar där – ett boende med en standard många människor på jorden skulle avundas. Vi talar om fri tillgång på såväl rent vatten som kommersiellt oberoende radio. Varför den lilla radion i ladan står på hos de frybenta hela dagen blir vi aldrig kloka på. Kanske ett mått på hur många andra givande diskussioner vi upplåtit dessa dagar till. När vi åter svänger ut på E4:an är det nästan lunchtid och vi debatterar huruvida textraden "Jag är en ö och du är vatten" egentligen hör hemma i en poplåt. Vi är på väg norrut. Närmsta anhalt är min älskades uppväxtstad. Om jag säger Pipeline, Skeppsbron och Shadesarna kanske det trillar ner en polett. Nu har man påmint mig om att de sistnämnda inte är den mest aktuella kulturyttringen från staden som bland annat besjungits i Docenternas låt "Förbannat kall". Men vad skall jag göra? Förtränga att mina ballaste Sundvallsvänner spelade i ett band som la av för cirka sexton år sedan? Tiden va – antar att det inte tjänar något till att försöka förstå den. Drevern på bilden heter Alice. Jag fick bita mig i tungan för att inte börja gnola på en viss Eldkvarnlåt varenda gång någon ropade på henne.