Sedan är det den 12:e mars och F-skatten skall vara inne. Efter en obehaglig morgon ringer jag Carola på Skattemyndigheten för att förvissa mig om att de har fått alla mina pengar. Hon låter ung. Säger ungefär det jag hoppats. Effekten blir Ketchupens. Timmar senare har jag betalt räkningar samt ringt en handfull telefonsamtal jag länge skjutit upp.
Klockan strax efter halv ett ser jag Niklas utanför fönstret. Jag öppnar, hojtar. Det är kanske andra gången vi pratar i verkliga livet. Nu om hur saker är. Att bli klar. Komma ut. Han berättar att han släpper en skiva om en vecka. Han skall gå hem och skriva en blogg sedan. Han säger något vänligt om mitt skrivande. Han pratar så där vårdat och tydligt att man lätt känner sig som en hafsig person bredvid honom. Det är bra att han har den där guldtanden.
Jag tänker på hur jag föreställt mig detta datum. Nog hade jag tänkt mig att mitt framgångsrika inbetalande av resterande F-skatt borde följas av någon slags firande. Nog hade jag drömmar. Låt mig återkomma i ärendet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Whoa! Strängarna på den här bloggen är spända som ett .013 set uppstämda till #F! Ett möte IRL!
Kommer plötsligt helt osökt att tänka på ett inlägg någon som kallar sig Funnydog har postat på youtube som kommentar till en Sebastian Tellier-låt:
"Sebastian, is that true what i ve just read in polish magazine MACHINA, that when you play good stuff in france, people keep thinking what is the society you belong to? instead - how come you play such a good music?"
/ML
Har förresten glömt att betala in det sista av skatten slår det mig nu...
(Det var väl förresten antagligen så att jag funderade på om N hade fått samma fråga som Sebastian)
/ML
Skicka en kommentar