Min födelsedag

Sedan ringer min morfar. Han gratulerar. Pratar om livet, och om mormor som varit sjuk. Han beskriver sig som gynnad. Han har alltid varit den verkliga ordkonstnären i min släkt och jag citerar honom oftare än någon kan förstå.
Sedan ringer J. Vi fikar vid Mariatorget. Det är fortfarande morgon. Han har minstingen med sig. Till hösten skall hon börja på dagis. Nu har han hand om henne. Han är inte ledig. Tvärtom, skulle man kunna säga. Hans fru lägger sitt jobbchema efter när han är ledig. Matar tiden full. Man går om varandra. Situationen känns bekant. En stund senare hejar jag på Kattis, samt råkar höra följande konversation mellan en mor och en son:
Sonen: Mamma, får jag en kokosboll?
Modern: Nej.
Sonen: Då är du inte min mamma längre.
Sedan ringer min mor. Hon berättar om något hon gett mig. Vi pratar litet om en budfirma som skall hämta en CD som finns i en kasse som hänger på mitt dörrhantag och skall fraktas till ett galleri i södra Afrika. Jag skojar inte. Det är som vilken dag som helst i min familj. Arvid dyker förbi. Äter en mastig kakbit. Skall simma sedan. Själv sätter jag mig och skriver ut en intervju med en... nä förresten jag tänker inte avslöja ett ord till om mitt nästa arbete. Oj nu har Kattis varit på blombutiken och kommer mot mig med en rejäl bukett! Det är inte klokt hur jag blir firad. Hon har bett dom pytsa på den en massa vatten. Hon vet att jag skall sitta här och jobba länge. Hon förstår sådant. Jag överdriver inte när jag säger att det uppskattas. Kanske går jag runt med blommorna hela dagen sedan. Låtsas att den är till någon annan. Nu får jag ett sms från utomlands. Någon jag firade både min 20- och min 30-årsdag med, men som inte kan vara här idag. Vad fint det känns ändå. Och klockan har inte ens slagit tio i tolv. Det var då jag föddes, fast för fyrtio år sedan. 1968. Vilket årtal! Vissa tar mig för yngre. Min tjej bläddrar då och då i tidningar med bilder på andra jämngamla män, tittar sedan på mig och får inte ihop det. Kanske är det inte meningen att vi skall det. Tiden va: Kanske finns det bara två möjliga sätt att närma sig den: Att försöka förstå den, respektive att ge upp. De finaste gåvorna är de vi ger oss själva. Idag ger jag mig själv en arbetsdag. Satsar allt på travets tröttaste krake. Jag måste nog köpa den nya Håkan-skivan i eftermiddag. Vissa sa att han höll på att tappa det. Att han inte skulle förmå arbeta sig bortom den ungdomliga euforin. Jag trodde nog aldrig på det där. Nu piper telefonen så jag hoppar. Klockan är tio i tolv och jag borde äta. Skaldjursplatå eller något i paritet med situationen. När telefonen ringer igen är det A. han berättar som vanligt saker som får öronen att vilja ramla av. Vi pratar om att repa upp, börja om. Allt är en produkt av allt och jag kan inte längre härbärgera, hejda flödet. Andra får sköta det. Jag pratade med min pappa om det igår. Han är, till skillnad från vad vissa tror, grenens mästare. Jag kommer inte från en familj där man går ut med saker, slutför. Jag kommer från en familj av predikanter, lärare, färghandlare, konstnärer. Bryta strukturer är det svåraste. Vissa slåss för det. Andra gör det till sin livsuppgift att bevisa att det inte går. Nu ringer det igen. Det är min tjej. Jag står och pratar med henne mitt emot en vägg full av bilder på författaren Stig Larsson. En av dem förefaller först nytagen men föreställer honom som ung. Han sitter på en sten i en tät skog och det lyser runt honom. På ett annat är han helt gråhårig och ser jättegammal ut. Hans fru står bredvid honom. Hon håller i en bukett och det ser ut att vara ett bröllopsfoto. Hon däremot, ser ung och fin ut. Som hon i andra änden av linjen typ. Ett annat foto föreställer författaren tillsammans med sin katt. Jag har hört att den heter Essing, eller var det SS? Är herr Larsson en M.Ö.P eller hur är det? I som kastar ljuskägla över min infoskugga skolom belönas. Det är inte som att jag är besatt av nämnde litterära megaloman, men man måste ju få ställa frågor. Gräva i mörka vatten. Fick man inte det så skulle jag flytta direkt. Nu måste jag sätta punkt och fortsätta på den inslagna kursen.