Fick just en alldeles för fin present av min helt underbara tjej. Än en gång: Tack! Kanske vore det rätta en verbal utvikning i hur det känns – åldersstrecket jag nu uppnått. Kanske är det med våra åldrar som med våra frisyrer. Att det är litet till och från med hur vi förmår relatera till dem. Ålder är ingen spricka som blir djupare och djupare. Mer som väder. Mer som politik. Man kan betrakta saker ut ett minusperspektiv. Hitta felen. Räkna upp saker man borde vara och förmå vid ett visst antal år fyllda. Men varför och enligt vems mall? Någon upplyst man sa att bara fula människor har mål. Kanske är det enda som räknas att vara på väg. Att förmå att andas. Idag är jag det. Idag gör jag det.