Konstant krig

Sedan har den slagit ner i mig gradvis: Misstanken om att det semi-offentliga rummet inte låter sig användas för att rätta till något. Att vi kan låtsas medan vi använder det till helt andra saker är en annan sak. Jag är lika trött på människors reaktioner som på bristen på dem.
Fakta om min vecka: Jag har varje dag såväl gått och lagt mig, som vaknat utmattad. En massa andra saker har vägt upp men jag kommer aldrig säga vad. För övrigt skulle vissa må bättre om de inte googlade sig själva så ofta. Hörni en annan sak vi måste prata om: Hur bra Häspojken-Videon som regisserats av min vän Anders är. Blir tametusan helt berörd av den. Jag såg den på Youtube och ringde honom sedan. Försökte pumpa honom på hur han tänkt. Vilka bilder han ville skapa. Blev inte klokare. Man kan kolla på den och sedan på den akustiska upptagningen av samma låt från Bengans Skivor och man får en rätt bra bild. Noterar till min glädje att jag möjligen undervärderade Hästpojken litet när jag såg dem där som förband till Sahara Hotnights på Tyrol. Å andra sidan kanske det var ganska mycket Hästpojkens eget fel. Att de gav mig undervärderande intryck att jobba med. De kunde, för att tala klarpråk, haft en nyktrare approach. Jag gillar nykterhet, men håller med skeptikerna om att det är ett missbrukat begrepp. Våra sinnen är ju ständigt under influens av hundratals impulser och substaner. Det är konstant krig.