En tripp utmed Dagmammegatan

Idag ger jag min son en extra vilodag efter magsjukan. Förra gången lämnade jag honom på dagis efter bara en vilodag och då hade han inte riktigt hämtat sig. Var för trött. Denna dag gör jag det enda rätta och tar med mig stickningen till öppna förskolan. Jag går dit direkt efter lämning till skolan och klockan är kanske tio över nio när jag anländer. Stället frekventeras denna morgon av en handfull dagmammor i femtioårsåldern och en skock ungar. Vi har hamnat på Dagmammepalooza. Dagmammorna pratar om magjuka och teve med hon fritidsledarkvinnan och det slår mig att jag inte hade en aning om att dagmammor egentligen fanns. Än mindre förstår jag vilken deras rättmätiga plats är i ett samhälle med en rad utmärkta alternativ inom barnomsorgen. Jag antar att saken kan kopplas till tanken att var och en skall välja själv. Jag slår upp den silvergråa och skriver ut ett samtal jag borde tagit mig an för länge sedan medan min son leker med en kille ur dagbarnsskocken. Den nya vännen heter kanske Linus och hans dagmamma är på honom och gnatar konstant. Säger hur han skall göra och bete sig. Jag tycker han verkar vara en soft unge. Förstår inte. Å andra sidan är jag där mest i fysisk bemärkelse. Mina tankar jobbar med annat. Strax efter elva sprider sig märkliga lukter i lokalerna. Det är dagmammorna som packar upp dagens lunch ur olika vita plastlådor. Medan Linus & Co inmundigar ris och kyckling demoleras deras legobyggnationer metodiskt av Klingberg Junior. Vid halv ett går vi ut och leker och sedan vidare hemåt. Handlar. Men vad maten har blivit dyr! Idag handlade jag nästan ingenting och det kostade ändå åttio skr. En vän till mig som studerar vid socialhögskolan säger att det finns massor av forskning, om hur levnadsstandarden sjunker i det här landet för att folk inte har råd, som aldrig kommer fram. Helt enkelt för att de humanitära frågorna fullständigt har försvunnit från dagordningen. Fler och fler svälter i detta land. Det ligger i linje med saker: Marginaliseringen av de fattiga, fokus runt vad de rika och företagen skall få göra, fortsatt förtängning av miljöhotet. Idag äter vi pannkaka med stenbitsrom. Snart är haven otjänliga och det gäller att passa på.