Camorra-fatigue på Bellmans

Så blev det vinter. I brist på ett bättre ord för den där säsongen som infinner sig när vi har tappat bort våra vantar och det blir iskallt och affärerna har slutat med vantar för säsongen. Nu har jag varit på apoteket samt bäddat ner min tjej som behövde vila ett tag. Jag står i tvättstugan och talar med någon som skall lämna ett barn ifrån sig. Igår bläddrade jag förbi nästan allt om camorran i den där boken. Det är kanske två hundra sidor. Bara själva bläddrandet frestade på. Jag talade också med någon som hade haft den som talbok, i samband med sjukdom men som hade blivit frisk lagom till ungefär samma ställe då jag började bläddra. Jag hade tänkt skriva en seriös recension av boken här. Kan man recensera något man inte riktigt tagit sig igenom? Nu är jag i slutet av berättelsen och det är dödligt spännande. Alla som kan skriva spännande skall erhålla min aktning. Klockan är halv fem. Ett typiskt mitt emellan allt-klockslag. De senaste två dagarna har varit de bästa.