Kronisk pergola

Jo alltså angående Herr Schoorman så mynnade hans fälttåg mot homo sapiens ut halshuggning av en skjutsköterska, uppeldning av hennes kropp i hans egen lägenhet, samt att han själv en stund senare omkom i en bilolycka med hennes huvud i en väska bredvid sig. Jag vet att det knappast är rätt tillfälle att skämta men...har ni hört den om självmordskulten som dog ut? Allt skall ha hänt i en av de där sömnigt undersköna tyska städerna där något ångestridet, onämnbart alltid lurar runt hörnet. Kan jag klandras för att jag går igenom hans vän-lista på Myspace och försöker få en uppfattning om vilka som kan tänkas dela hans fäblesser? Är det folk som jag träffat och har skivor med? Figurerar de på baren runt hörnet?
Nu är jag på jobbet och vi lyssnar på Albert Hammond Jr. Melodirefränggitarren i 101 är giftig och måste omedelbart snos. I natt kunde jag inte sova och låg och läste om en väns tio åt gamla essäbok. Jag förbluffades så klart. Över tiden. Vad den gör och inte gör. Över hur vissa saker i den fina lilla boken har mattats av månaderna och åren, medan annat framträder som vore det skrivet med brinnande typsnitt. Sedan på väg hem passerar jag en restaurang med namnet Pergola. Hur märkligt låter inte det namnet, även om det som vi alla vet betyder uterum? Som en sjukdom. Kronisk pergola liksom.