Jobba på natten

Några skrev att de brukar sitta uppe på natten och arbeta och dona, svettas över jobb, alternativt ha ångest. Menar ni verkligen hela natten ända in på de där morgontimmarna då tidningen kommer? Det låter otroligt. Jag kunde sitta och jobba hela natten när jag var tjugofem. Jag vet det för att jag då skrev för en tidning och alltid ägnade de två sista dygnen före lämning åt heldygnssessioner framför skrivapparaten. Jag skriver skrivapparat för att dåtidens datorer inte gick att använda till något annat än att skriva på. Detta var före, chattarnas, bloggarnas, commynitynas, onlinespelens och porrsurfandets tid. Kan jag nog yttrycka min tacksamhet för att ha växt upp då? Framåt morgnarna var jag hungrig och gick ut och köpte något på en nattöppen butik intill. Då mötte jag alltid de partyrusiga morgonvandrarna. Tror jag stötte ihop med min blivande hustru under en av de där morgnarna. Det jag vill komma till är att den där förmågan att arbeta ändlöst länge var en synnerligen ändlig resurs i mitt liv. Som 39-åring går jag in väggen någon gång där i mörkret. Jag upplever en fysisk gräns för min ork som jag inte känner igen från då jag var yngre. Mina chanser att få något gjort nu för tiden inträder direkt efter dagis- och skollämning. Företrädesvis på platser där internetanslutning saknas. Så om jag dristar mig till att fråga hur gamla ni är ligger det ingen som helst värdering i det. Bara en undran.