måndag 28 januari 2008

Tidlös ångest

Lyssnade nyligen på Ebba Gröns debut för första gången på kanske tjugofem år. Den var mitt livs soundrack när jag var fjorton och levde på en ödslig plats vid gränsen mellan Ångermanland och Jämtland. Nu hörde jag alltså låtarna igen och överraskades av att jag inte kände något eller upptäckte något nytt i dem. Utom möjligen hur texten citerad nedan har en del gemensamt med sentida ångestriden metall eller säg, Kafka. Det slår mig också hur man idag kan lyssna på "We´re only in it for the drugs" som en temaskiva om depression. Finns det något mer tidlöst än ångest?

Inga kommentarer: