Kvinnan i stolen intill min

Ikväll gick det fel ganska snabbt. Kanske redan där i foajén bland de festklädda människorna där jag stod och låtsades prata i mobiletelefon tills jag inte orkade längre. Kanske när jag och du hälsade och du var kall och jag inte förstod varför. Sedan stod jag där vid pelaren och släppte in frågan: Var det din blick eller var det mitt samvete som inte var rent? Sedan satt jag i mörkret och accepterade saker. The V kom fram och hälsade. Han gör mig glad. Något hopplock satt på scenen och förde oväsen till kända låtar. Det var sådär. Jag flöt bort. Tills jag såg den: BC Rich:en lutad mot mikrofonstativet. Den kom med en föraning om något förhöjt. Den infriades när Moto Boy hängde på sig den och drog över strängarna fast inget ljud kom och jag såg att han aldrig skulle svika. Att han hade det där galna guldet i ögonen som han var ensam om där och då. Det var skandal det där med gitarren. Att det inte lät först. Det var dåligt uppstyrt och signifikativt för hela grejen. Sedan gjorde konfrenciern Kjell Bergqvist entre och jag var glad över att inte vara släkt med honom. Vad är det med män i hans generation och varför gör dom det så svårt för sig? Till alla män i Kjell Bergqvists generation: Vi vill egentligen älska er men ni gör det så svårt för oss när ni hela tiden jobbar för hårt. Han hotade några i publiken med att skalla ner dem ungefär var femte minut. Jag applåderade litet extra då. Jag tycker ärligt talat det är skadalöst att folk inte kan hålla tyst ibland. Inte bevärdiga sammanhanget med mer än så. De har ju trots allt gått dit. Samlats runt något. Jag sökte en ljusning. Den kom när Happy Nation fick pris för bästa klubb. De verkade så där störda och glada och helt fel i alla sammanhang utom i det de skapat för sig själva. Vackert var det när de tackade Heath Ledger och sa Rest in peace. Anette Kullenberg dök upp sedan. Betedde sig sinnesjukt och hade fel klänning. Ärligt talat: Detta med att åldras verkar fruktansvärt. Måste det vara det? Hur kan vi göra det på ett trevligt sätt? När min entrébiljett Linda Skugge och hennes kollega Sigge Eklund gick upp och skulle presentera årets läsning var det spännande. Maja Lundgren var nominerad. Liksom antologin Bögjävlar. Priset gick till bögarna. Ett stort och glatt gäng äntrade scenen. En av dem sa "Det är en stor ära att tävla mot dig Maja" och pekade på mig. "För du har skrivit årets modigaste bok". Då lägger jag märke till att kvinnan i stolen intill min är the M.L i egen hög person. Hon ler. Jag betraktar henne i smyg i mörkret sedan. Hon ser bättre ut än jag tänkt mig.