Sedan grät jag för att det var sista kvällen, men blev tröstad av ett barn. Nu ligger jag vaken och tänker på Heath Ledger. "Han brände ljuset i båda ändar" sa exets pappa. Just en snygg omskrivning. Han hade ont, mannen! Själv väger jag mellan att döva natt-tomheten med något att äta eller med att läsa något av Bengt Ohlsson. Tänker på honom oftare än någon kan förstå. Han är skribenternas motsvarighet till tjejen vars ögon man ser in i varje kväll och fortfarande undrar vem hon är, vad hon döljer. Jag och Linda stötte på honom i en park en gång. Två, nej egentligen tre krönikörer i samma lekpark! Alla kunde gått därifrån och skrivit varsin grej om det. Jag tror han hade skrivit något taskigt om henne en tid före det, men minns inte vad. Som vi glömmer. Sen finns det vi som inte glömmer. Eller rättare sagt, vi som inte låtsas att vi glömmer. Kanske bör jag erkänna det: Folk med dåligt minne provocerar mig. Kanske är vad vi glömmer lika mycket frukten av ett socialt och massmedialt tryck som något annat. Kanske är det det där vi väljer att erkänna att vi minns som avgör vilka vi blir. Jag har sett ett annat land. Jag har lärt om. Jag har levt i en brytningstid. I ett samhälle där en kultur trängt ut en annan. Men mer om det en annan gång. Jag minns till exempel den där Frodo-repliken – inte från någon av Peter Jacksons filmatiseringar utan från den animerade Sagan om ringen-filmen som kom 1978. Vi åkte de nio milen från Björkhöjden för att se den på Hammerdals Folkets Hus. Den innehöll ett tecknarfel som gjorde att hobernas benbehåring såg ut att röra sig, liksom myllra runt på deras smalben. Den slutade med en monumental slaktscen av svarta riddare. Min pappa var negativ till filmen. Jag vet inte om det var våldet det berodde på. Kanske var det mer en känsla av utebliven spektakuläritet. Han tog med mig på rätt många filmer som jag minns att han var besviken på efteråt: Tron, Närkontakt av tredje graden och tidigare Elvis i Las Vegas. Stjärnornas krig var det enda som höll. Men visst har det hänt även mig: Jag har låtsats glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar