Sedan: Sötman i här och nu. Snudd på utmattande. Lycka kostar det med. Hörde nyligen en story om en känd svensk artist. Hur han hade gjort en så bra spelning där publiken var så lyrisk att han efter spelningen uppvisade tecken på utbrändhetssymptom. Satt i logen och bara grät.
Nu är jag på Bruno där jag väntar på Ika laddar för möte. Det krockar med tvätt som vanligt. Sedan rep. Ikväll kör jag på Mesa Boogie. Det är en kombo som stått i vår replokal sedan förra högkonjunkturen någon gång. Liten är den. Men låter som fan gör den. Mesa Boogie – för att jag är värd det. Ge mig spons någon! Säljer denna blogg till nämnda förstärkarmärke om ingen annan hör av sig snart. Men egentligen tycker jag Boogien är skräp jämförd med Iddes röda jubileums-Vox. "Världens bästa gitarrförstäkare" sa Poplars om den sistnämnda och han hade nog rätt.
4 kommentarer:
Om man riktigt ska popnörda en stund - en Vox AC30 (60-talare förstås) plus en Fender Blues deVille 4x10. Oslagbart!
hahaha... exakt. :) Vox AC30 härskar.
Mesa Boogie. Det ordet har jag varken hört eller läst sedan 1986!
Jag hade glömt. Tack!!!!!
Jag minns i min ungdom(15 år sedan); där förekom snacket om en Vox AC30 och vad den kunde göra. Fan vet vartifrån vi fick detta ifrån??
Skicka en kommentar