Låta basen bulta

Först mötte jag Karro på något ställe som tidigare hette Teatron och ännu tidigare hette Stacys. Doktor Alban hade hand om det på den tiden. Var det rentav han som lät bygga in de gigantiska bashögtalarna som nu pumpade ut stenhög techno trots att bara ett halvdussin människor rörde sig i lokalen? Vi droppade var sin 2CB och lät basen bulta. Nej det gjorde vi inte. Men vi pratade om en vän som brukade göra just det inför sina kvällar här under Stacys-åren. Samt om ett annat fenomen vi båda iakttagit men som jag lovat henne att inte säga ett ord om eftersom hon ämnar göra en tematidning om det snart. Låt oss bara säga att det är genus- och samlivsrelaterat. Men de jobbade på bra de där jättebasarna. Bakom berget av apparater stod tre unga män. En skruvade på saker. En mest stod och såg bra ut. En svingade en maracas. Jag gick fram till skruv-mannen, tjuvkikade på hans skärm och försökte se ut som om jag hade en aning om vad han höll på med. Nicka instämmande sådär. Han köpte det inte. Sedan var vi outta there. Efteråt på Restaurangen helt enkelt vällde den osannolika ansamlingen bekanta över oss: Jeansie och Yxa, Lina T, Anders Göthberg och Teo Jensen (som kom tillsammans, varför kom de tillsammans, före detta Broder Daniel-medlemmar skall vara utspridda?) Speakeasy-Nicole, Hanna Fahl, Emelie T bakom reglarna och så Virtan och diverse Hansis. Vissa saker pratar man inte om i den här staden. Varifrån pengarna kommer. Var alla egentligen går. Anders Göthberg hejade på mig med orden "Paolas man om du minns?" Ganska gulligt tycker jag. Han såg bättre ut än jag väntat mig, allt inräknat. Stämningen fick ett decenniums kärnfamiljslivs effekter på den sociala CV:n att te sig försumbara. Jag pratade om det med ett ungt snyggt par som verkade känna Karro "Vaddå man kan väl gå ut även om man har barn" sa killen. De barnlösa kommer alltid tänka som de barnlösa. (Jag vet att ni inte vill bli kallade det, men det blir så mycket lättare att förklara vad jag menar om jag tillåter mig traktera denna tvivelaktiga term.) Hembränt skjutsades in och ut på CD-slädarna. The V bjöd på ett glas och var föredömligt peppad bakom skivspelarna. Så till den grad att jag jag insåg vilken bra låt "Wherewolves of London" är. Emelie var väldigt duktig på att spela låtar som lät som låtar man visste vilka det var. I övrigt spelade hon anmärkningsvärt mycket Thåström samt låtar från David Bowies "Lets dance". Det tyckte jag var fint. Hon har blivit mamma och bloggar för Veckorevyn nu. Jag fann mig föreläsandes för nya och gamla vänner om Steavie Ray Vaughans betydelse för sist nämnda album. Att SRV spelar typ tre licks rakt igenom alltihop. Men vilka licks sedan. Etcetera.