10:51 Min son är en annan när det bara är han och jag. Jag är en annan när det bara är jag och han. Jag blir mer av en sådan där överfungerande förstabarnspappa. Som bollar med sitt barn i parken. Kastar det litet för högt upp i luften. Står och säger "klart lekplatser är tråkiga om man inte INTERREAGERAR med sitt barn". Ringer det en klocka eller är det bara jag som ser dem? I eftermiddag skiljs vi och gränsen mellan frihet och tomhet är tunnare än en ängels nackhårstå. Nu kör kaosgudinnan Eris med Sinbad igen. Den den animerade filmen uppkallad efter den berömde sjöfararen har rullat några gånger i vårt hem. Den håller sig aktuell. Varje gång upptäcker jag nya kvalitéer i den. I morse vaknade jag med rena, nytorkade golv. Ärligt talat: Vi kan trixa med ismaskiner och flatscreens men då det gäller mesta lyxen för insatsen är det inget som slår att vakna och gå barfota på ett rent trägolv. Det sa plong och kom en ny oskälig faktura sedan. Och jag ringde än en gång och flickan i luren sa att den skulle justeras och att jag inte skulle betala.
Jag kommer lämna er åt verkligheten nu ett tag. Låt oss mötas i den! Igår gick jag till extremer för att kunna ge er detta, trots att min nätuppkoppling tagit permanent sommarlov. Ni skulle inte tro det om jag berättade.
2 kommentarer:
"gränsen mellan frihet och tomhet är tunnare än en ängels nackhårstå" - är det för att jag är bakis som jag tycker att det var en så vacker och rörande mening?
mera fint att gråta över: själv fick jag trösta min otroligt olyckliga 5-åriga dotter när hon hade tagit med sig dagens present i julkalendern - en liten stjärna i glas - in på toaletten, där hon råkade tappa den rakt i toan.
jag kom in, spolade, kramade och tröstade samt lovade att kolla med mina tomtekontakter om de kunde trolla fram en ny innan hon kommer hem från dagis.
när vi sedan satt i bilen på väg till dagis (20 minuters körning) plockade hon upp sin macka och sa "detta är min tröst-smörgås".
it's ok to cry now.
Buhu vad fint sagt. Förlust, ja. Och hur barnen lär sig deala med det.. De hittar ju sina sätt och uttryck. Sedan är det klart man springer ut på stan efter ny kalender ibland ändå...
Skicka en kommentar