måndag 1 oktober 2007

Pappa söker barn

I morse gick jag: Först till skolan och lämnade min dotters jympapåse, sedan till dagis och lämnade min sons jacka. Var det så att jag kanske gjorde det litet för att jag saknade barnen och hoppades på att få träffa dem, om än hastigt? Förmodligen. Såg ej skymten av någon av dem dock. Allt vi gjort under veckan som gått. Hur det gick på repeat i mig hela kvällen igår. Hur obegriplig denna existens är.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Idag såg jag dig på tunnelbanan.Det var konstigt. Funderar på att sluta läsa bloggar, även om jag nästan bara läser din.Jag har ju blivit lite kär i dig via den här bloggen. Iövrigt känner vi inte varandra överhuvudtaget.Men det känns ju så fast ändå inte.WEIRD.Borde jag sagt hej?datavärlden gör mig lite förvirrad alltså.skitsamma, det var bara nåt jag tänkte./M

Jon Jefferson Klingberg sa...

Du är inte ensam. Vi gör nog rätt i att vara förvirrade. Men du kunde sagt "bra blogg" eller något. Det hade varit något det.

Anonym sa...

Funderar över det du skriver - att du kanske hoppades lite på att få se barnen när du lämnade det som glömts. När man måste hämta, lämna, mata, natta... är det långt ifrån lika mysigt som när man, så där utanför rutinen, får ett ögonblick tillsammans. Vi hade glömt frukt och det kändes tomt att bara hänga den på kroken och gå...