Fyrverkerier

Vi ses i parken. Jag räcker A-mannen bland-CD:n. Han tittar skeptiskt på den. Frågar om han kommer utvecklas om han lyssnar på den. Säger att han hatar att utvecklas. Vi iakttar våra barns lekar. "Fan vad hon driver mig till vansinne den här hillbilly-tjejen." Han pratar om Gwen Stefani igen. Jag frågar om det finns någon kärna i känslan mellan dem eller om alltihop bara är fyrverkerier. Han svarar något om att kuken står, men blir sedan tyst. Säger att det nog är just bara fyrverkerier. Att mattan under honom inte är svårare att dra undan än så. Sedan går vi mot en kompis lägenhet i närheten. A-mannens telefon piper och skakar som ett litet flipperspel. Många kvinnor vill träffa honom nu. De är överallt runt honom. I mejlen. På MSN mitt i natten. Utanför dörren. Han är heltids-sysselsatt. Jag frågar vad det egentligen är han vill. "Att de skall fortsätta höra av sig" svarar han. Sedan är vi i köket hos vår vän E - underhållare, socialhögskolestudent och sporadisk sökare. Han bor här med sin fru och deras två barn. Den yngsta, en flicka på drygt en vecka, håller jag för första gången i min famn. E. står vid diskbänken och skär upp våra pizzor. Jag berättar att min pappa var barnvakt åt mig igår. Detta är ett område där mina två vänner aldrig kan tävla med mig. A-mannens pappa är död. E:s dito övergav honom som liten. Vi pratar litet om att de levande och närvarande aldrig kan konkurrera de döda och frånvarande. Och om att vara arg på sina föräldrar. "Jag är till skillnad mot er två, inte arg på min mamma" säger E. vid diskbänken och pekar med förskäraren på mig och A-mannen. "Och ni är båda skilda. Jag är inte arg på min mamma och jag är inte skild. Ser ni logiken? Ni måste bli vän med era känslor för era mammor, annars kommer ni fortsätta straffa alla kvinnor ni möter" Jag och A-mannen lyssnar. Jag säger att jag inte är arg. Att jag bara inte har några känslor whatsoever.
"Men under det finns ilska och under det finns känslan Mamma älska mig. Ni måste stå för den. Men förväxla inte det med vad era mammor är och gör idag. Det är ett arbete som måste ske inuti er själva." Det blir för några sekunder så tyst att alla kan höra det: Ljudet av en veckogammal bebis snuttandes på sin första napp. Hon har somnat mot mitt bröst.