Drömde att jag var älskad av någon jag älskat. * Och självklart sätter sig min inre Jennifer Melfi upp i terapeutstolen av jakaranda och frågar "Varför nu?" Det har definitivt funnits andra möjliga tillfällen. Minst sjuhundra. Nu puttrar kaffebryggaren. Barnen sover. Det är ännu mörkt och jag funderar över skilda förhållningssätt vid hantering av det vi inte vill acceptera.** Många talar om bitterhet som någon dåligt, men vad är egentligen dess motsats? Samtycke? Att klappa sin missdådare på huvudet? Leva i en intellekturell konstruktion där det sunda förnuftet berättigar vilka bestialiteteter som helst?*** Velour-idiomet. Männen i generationen före oss testade det där. De hamnade också överst i självmordsstatistiken. Borde inte vår uppgift vara att utforska ett annat förhållningssätt?
* Inte den ni tror.
** Om vi håller oss till...skall vi kalla det postum krishantering?
*** Och säger: "Det var ok att du våldtog mig, jag gick genom skogsdungen och du är bara en produkt av vår tid" eller "Det är ok att du ger mig sparken från vårt visserligen fullt fungerande och vinstgivande företag, jag vet ju att er concern bara handlar om vinstmaximering och att ni tjänar mer om ni flyttar verksamheten till Kina...etc".
Oj, det där sistnämnda lät inte så dumt, eller vad tycker ni?
6 kommentarer:
Bitterhet är väl att hålla fast i ngt ur det förfkutna, istället för att släppa det o gå vidare? Att lämna det förflutnas misslyckanden bakom sig kan väl omöjligt vara annat än bra?? Det är ändå nu- och i viss mån framtiden vi kan påverka, eller hur???
Du har fel: vi kan knappt påverka framtiden. Det är förhållningssättet som är det viktiga. Det är med det vi ser bakåt och det är med det vi möter morgondagen. Man måste ha ett bra förhållningssätt till livet, annars kan ligga gärna lägga ned.
Och ett bra för hållningssätt är det analytiska, därför att med det kommer också en hälsosam distans till det som skett och det som sker. Det mest idiotiska man kan göra är att hurtigt lägga saker bakom sig, i tron att det kommer hjälpa. Nej, bitterhet är bra, och det är OK att älta,älta,älta,älta,älta.
Att älta är en process som ibland är nödvändig och behöver inte gör någon bitter.
Bitterhet är inte bra. Bitterhet är extremt dåligt. Bittra människor har svårt att känna glädje och lycka . Vem vill leva ett sånt liv? Vem vill leva MED någon sådan?
Bitterhet och avundsjuka går hand i hand.
Sorg och bitterhet är inte samma sak. Själv ältar jag och maler tills det står mig upp i halsen. Då är jag färdig och ute på andra sidan. Jag har lååång ält-tid. Men inte är jag bitter för det. Eller kanske just därför.
Du såg sympatisk och söt ut där i Aktuellt, Jon.
/hanna
Vad är det för som gör att så många tror att de har all tid i världen?
Att ingenting någonsin kommer att drabba varken dem eller deras nära, som stjälper deras tillvaro?
Vad är det som gör att en del människor väljer att frossa och vältra sig i att han/hon inte ville leva med dem längre och glömmer att uppskatta sitt eget friska liv, sina barns friska liv och allt som finns runtomkring dem.
Gör ett studiesbesök på en barncanceravdelning och ert perspektiv förändras.
Jag garanterar.
Känslor är inte rätt eller fel. Men kan känna sig bitter men även hatisk, destruktiv, hämndlysten, arg och så vidare. Som någon skrev tidigare: känslor kommer och går, de är inget statiskt tillstånd.
Något som inte känns så smärtsamt eller svårt för en person kan vara mer smärtsam för en annan. Jag tycker att det är fel att göra känslor till något relativt.
Men om jag skulle fastna i en känsla som bitterhet eller sorg skulle jag ha svårt att se möjligheter eller det som är positivt i mitt liv.
Skicka en kommentar