Barnen leker och min vän Kärnfamiljsmannen steker plättar. Vi lyssnar på Peter Jöback´s låt "Stockholm i natt" med text av Andreas Mattson. Låttexten är egentligen en novell, mästerligt nerredigerad till tre verser och lika många refränger. Jag lyssnar på låten och kan inte få ihop det. Hur kan en person som är så inbunden som vår gode bekant Andreas Mattsson leverera en text full av sådana känslor? När Peter Jöback kommer till raderna om Norrmalmstorg och Clark Olofsson finner jag inget överhuvudtaget att tillägga. Jag är golvad. Jag blir tvungen att stålsätta mig för att inte gråta. Och jag kan relatera så väl till texten att det gör mig orolig. Vad är det för mening med att försöka formulera något om denna tillvaro när låten "Stockholm i natt" säger precis allt? http://youtube.com/watch?v=te4Vv4qio7A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar