Sodom city redux

Det rasslar till i hallen. Det är en faktura från Tele 2. Den är på femtusen kronor. 5000 skr. Jag blir tvungen att läsa beloppet flera gånger innan jag tror på det. Jag antar att alla som följt denna blogg håller med mig om att summan är värd att notera. Efter tjugo minuters telefonkö kommer jag fram. Kvinnan i andra änden säger att jag måste varit inne på "väldigt stora sidor." Jag förstår ändå inte. Det enda jag förstår är att nämnda concerns sodomisering av mig nu tycks på väg att nå sitt fullbordande. Jag säger till henne att jag vill avsluta mitt abbonemang. Hon svarar vänligt att bindningstiden inte går ut förrän i april –08. Men hon går med på att låta mig byta abbonemangstyp, till ett med "fri surf". Det kostar bara ytterligare 99 kronor. Hon får mig ändå att känna mig litet tacksam. Medan dagen går försöker jag se det hela ur ett perspektiv som gör det uthärdligt. Detta är vad jag kommer fram till: Jag har gjort ett jävligt stort misstag. Ett misstag av en typ som man bara gör en gång under sin livstid. Slå ut fem tusen kronor på en livstid och det är inte så mycket.