Så här borde vi alltid ha det

Idag är kontoret så tyst att man faktiskt hör luftkontitioneringen. Jag har lyssnat på den många kvällar när det bara varit jag och datorn här. Jag har på sistone burit den sistnämnda med mig som en kurir bär en miljon i ovikta sedlar. Hade det funnits en sticker med texten "If you value your life as much as i value this computer – dont fuck with it" så hade jag klistrat dit den. Idag är mitt skrivbord nedlusat med TV-serier och kvalitetsfilm som KFM försett mig med. Har inte haft tid att städa där. Ej heller att vika tvätten från i fredags. Visste ni att ordet familj kommer från latinets famulus, som betyder "Liten hushållsslav"? Jag tänker på det ganska ofta. Det är en tanke som ofta gör sig aktuell. Nu öppnas en dörr och en ganska sen Cardiganslåt väller ut igenom den. Jag hörde för en tid sedan en fängslande och deprimerande berättelse om Peter Svenssons gitarrsamlande. Påminn mig om vi ses så berättar jag den!
Sedan är jag på mötet. Förlagskvinnan är första veckan på nya jobbet och hennes bokhyllor är nästan tomma, förutom en telefonkatalogstjock hög med utskrifter. Vad de innehåller vet jag alltför väl. Jag får några barnböcker med mig därifrån. På kvällen läser jag dem för barnen i loftsängen och känner mig märkligt rik. Lässtunden blir en läskväll. Sedan Entourage, sagolika Entourage. Det är avsnittet då Mary J. Blige besöker Ari´s kontor och killarna har ett nytt ställe med utsikt över hela Hollywood. Det är så vackert att jag måste pausa då och då. Vara i det. Så här borde vi alltid ha det. Innan jag stänger butiken ser jag att Stig Vig i Dag Vag har addat mig på Facebook. En ruta dyker upp. Facebook vill veta hur jag mötte Stig Vig. Det, mina vänner, är en historia till och med för bra för Facebook.